Januari visste hur man gjorde entré. Hela sitt liv hade han behärskat denna konst till fulländning. När det var dags för honom att ta över på Nyårsnatten skedde det med champagne, fyrverkerier, klockringning och lyckönskningar. Han själv var stilig, stolt och stark. Han ägde en attraktiv självsäkerhet, och hans klädedräkt var alltid lika välordnad. Januari putsade sin snökostym så skaren blänkte de dagar han lät den bleka solen sticka fram. Han var sparsmakad och tyckte att den pråliga December var rent löjlig i sina försök att smycka och glittra. Nej, det var inget för honom. Han skred fram, lämnade inget åt slumpen utan lät frosten bita sig fast och ned i tjälen, han tog helt enkelt ett fast grepp om helheten och lät det sedan vara stilla.
Januari skulle aldrig nedlåta sig till att brusa upp, agera för snabbt eller låta ovälkomna element ta över. Han ägde en självklar värdighet. I sitt lugna sinnelag höll han Februari på behörigt avstånd. Han var både längre och starkare så det var inga problem.
Januari tänkte ibland på den vimsiga April som han haft anledning att läxa upp lite på nyårsnatten då hon fnittrade och rodnade om vartannat. Han såg henne dock med en viss vänlighet och fann hennes nervositet en smula spännande. Inte för att han på minsta vis tänkte visa det, men visst var hon lite charmig den tjejen.
I sitt uppdrag fann Januari uppgiften att hålla allt i ordning och se till att blommor och träd inte förivrade sig. Han kände ibland att de kämpade där under snötäcket, det kittlade lite grann, men han höll dem tillbaka. Det var alldeles för tidigt och de små liven fick ge sig till tåls. Under hans kommando skulle inga små skott göra sig märkvärdiga. Han härskade med en upphöjd värdighet, och behövde bara ge dem en av sina isande blickar för att de skulle krypa tillbaka.
Januari tyckte det var bäst när han själv fick bestämma, och tog inte gärna råd från någon annan. Till och med Moder Sol hade respekt för honom och höll sig undan. Han var god vän med snöfallen och hälsade dem alltid välkomna.
Istapparna glänste ikapp, och Januari tyckte om deras stillsamma skönhet. Ibland försökte varmare vindar ta sig in i hans skapande, och det hade hänt att de skuffat undan snöfallen och istället hade tunga regndroppar fallit. Då skämdes Januari, och tyckte det var alldeles förfärligt pinsamt. Så fort han kunde körde han bort dem och frös ned alltihopa till is. Med fasa mindes han när både Moder sol och de varma vindarna slagit sig samman och i flera dagar skapat en förfärlig sörja. Usch – han kunde knappt tänka på det. Men han hade kört dem på porten och sedan låtit sina korta dagar förlöpa i sträng kyla. Som det skulle vara.
Vi blir lyckliga och friska av att vara snälla, tacksamma och generösa. På senare år har forskningen inom de medicinska och psykologiska vetenskaperna visat att tacksamhet och, den andra sidan av myntet, generositet är kraftfulla egenskaper för att vi ska må bra både i kropp och själ.
Och bäst av all – vi har makten i våra egna händer! Vår vilja – intention – kickar igång processer i hjärnan som sätter tåget i rullning.
Snällheten – vi föds goda! – har varit en förutsättning för vår överlevnad individuellt och kollektivt och är djupt impregnerad i vår arvsmassa. Förmågan att kunna samarbeta och att känna empati och medkänsla har varit avgörande för att bli accepterad av gruppen.
Kärleksfull vänlighet är mycket mer verkningsfullt än den Machiavelliska synen på samverkan och ledarskap. Att ”ensam är stark” är en myt. Det var faktiskt inte Darwin som myntade begreppet ”survival of the fittest”. Den tolkningen gjordes i helt andra och mörkare syften som vi inte ska gå in på här. En mer rättvis tolkning som Darwin nog gärna hade skrivit under på är ”survival of the kindest”. Enligt Darwin är den sociala instinkten och modersinstinkten starkast av alla instinkter och att samhällen med mer sympatiska individer får friskare och starkare avkommor.
Romantiskt dravel eller vad?
Det finns över 1000 studier i den stora amerikanska forskningsdatabasen PubMed på temat och takten ökar exponentiellt. Så låt oss konstatera att detta är vetenskap! Det som händer inom oss är att vi triggar igång läkande och balanserande processer. Nervsystem, signalsubstanser, hormoner och hjärnvågor i ett härligt symfoniskt samspel.
Studierna visar att vi blir lyckligare, får bättre fysisk hälsa, bli mer optimistiska, uppnår lättare våra mål och känner minskad ångest och depression.
Det är till och med så att i FNs årliga World Happiness Report är generositet en av de sex parametrar som ingår i det index som rangordnar världens länder.
Lyckobrygden
Här kommer en kort beskrivning av våra feel-good hormoner och hur vi stimulerar dom. Det är framförallt fyra hormoner som samspelar i vår lyckobrygd.
Endorfiner
Naturens smärtlindrare men endorfiner ökar också vår koncentrationsförmåga och får oss på bättre humör. Utöver smärta är den andra stora endorfin-boostern fysisk träning.
Serotonin
Gör oss lugna och fridfulla. Reglerar vårt humör och vår sömncykel. Serotonin är starkt kopplat till vår tarmflora därför är kosten viktig likaså solljus, glada tankar och fysisk träning. Exempel på födoämnen och kosttillskott som antas höja serotoninhalten är bland annat B vitamin (B6, B12), mörk choklad, havre, bovete, spirulina, kikärtor, torkade dadlar, pumpa- och solrosfrön bara för att nämna några. Trädgårdarbete har också visat sig verksamt genom små serotoninhöjande microber som finns i myllan
Dopamin
Dopamin är vårt belöningshormon och stärker vår motivation och drivkraft. Det är ett uppiggande hormon till skillnad från det lugnande serotoninet. Dopaminets mörka sidor är dess kraft i beroendesituationer. Men här belyser vi de positiva sidorna så som naturen har tänkt att det ska funka. Vi kan trigga vårt dopamin genom att agera på ett positivt sätt. Exempelvis genom att visa vänlighet och generositet mot andra. All sorts njutning utlöser dopamin, att lyssna på musik till exempel. Att njuta balanserat och hälsosamt blir tricket. Så dopaminkickarna inte drar iväg med oss åt fel håll.
Oxytocin
Här är myllan nära relationer, kärleksfull beröring och vänliga röstlägen. Det kallas ofta för kärlekshormonet och stimulerar även serotonin och dopamin. Oxytocinet lugnar och tröstar. Skapat av naturen för att ge oss förmågan och behovet att söka kärlek och trygghet. Ta hand om våra hjälplösa små avkommor, fortplanta oss, ”bonda” och känna empati och medkänsla med andra människor. Generositet och uppmuntran till andra är också en kraftfull trigger och att gråta istället för att ”bita ihop” och trycka undan svåra känslor.
Vår egen lyckas smed
Allt detta sammantaget minskar stressen och dess slitningar. Vi tar oss från hotsystemet (fäkta & fly) till våra andra inneboende instinkter; trygghetssystemet, belöningssystemet och vårt lugn-och-ro-system.
Oavsett ödets nycker i livet så kan vi alltså påverka vårt välmående genom att välja förhållningssätt till verkligheten, välja livsstil och odla relationer till andra människor.
Positivt tänkande kan tränas upp. Likaså medkänsla, generositet och tacksamhet. Vår hjärna är formbar. Daglig träning av hjärnan skapar nya tankebanor som blir bredare och bredare tills de blir mentala vanor. Inom neurovetenskapen använder man ofta denna fras.
Eftersom vår hjärna har en så kallad negativ partiskhetsom en del att vår överlevnadsinstinkt (skannar helst efter hot för säkerhetsskull) så behöver vi jobba lite extra för att det positiva ska smälta in i oss. Det lär ta cirka 20 sekunder innan en positiv upplevelse når vårt långtidsminne och givetvis en nanosekund för en negativ händelse.
10 vardagstips att träna på
Formulera ett par positiva affirmationer och/eller vänliga fraser som du upprepar inom dig dagligen.
Visa vänlighet till främmande människor varje dag. Le och hälsa på busschauffören eller säga något snällt till kassörskan på ICA
Kramas varje dag med dig själv och någon annan. Helst både och.
Börja varje morgon med ett tack till livet och ännu en dag.
Avsluta varje dag med att notera fem saker du är tacksam över. Vi tar så mycket förgivet.
Hjälp någon som behöver hjälp – en vän, kollega, grannen, en främmande människa som passerar i din väg. Leta och finn.
Tomas och Carinadelar en passion för gamla Hälsingland – så pass att de sedan 15 år tillbaka driver en antikhandel i Kilafors när de har semester från sina ordinarie jobb i Stockholm. Tillsammans har de skapat en hel värld av gamla möbler, byggmaterial, reservdelar, kuriosa, samlarobjekt och inte minst charm.
Så vad gjorde att detta unga par redan 1995 började skapa en hobby så passionerad att den idag växt till minst 22000 olika föremål med ursprung i Hälsingland?
– Vi köpte ett torp i Hälsingland 1995 berättar Tomas. Det var i ett förskräckligt skick. Vi kommer båda från Bollnäs och letade sommarställe i de trakterna. Till slut hittade vi ett torp som kändes helt rätt redan när vi körde in på tomten.
”Jag har varit mäklare här i 36 år och det här var absolut det sämsta jag har sålt!” sa mäklaren efter affären…
När vi kom in i köket släppte golvet. Så det var dags att börja renovera. Både Carina och jag var intresserade av gamla saker, genuina saker. När vi skulle börja renovera fanns inga inköpsställen – vi fick rådet att åka till Gysinge, så det gjorde vi men fann att det var för dyrt för oss och låg långt bort. Så vi började springa på auktioner. Och vi började köpa lite för mycket. Vi hade till slut prylar lagrade hos släkt och vänner och lite överallt. Vi insåg att det var dags att hantera det på ett annat sätt. Vi annonserade efter logar och fick svar på sju stycken. Vi köpte tre och forslade hem dem och byggde ihop dem till en 400 m2 stor lada/loge.
– Vi började belysa den och sakerna i den och kom fram till att när vi blir pensionärer ska vi bli antikhandlare, fortsätter Carina. Men redan innan det kom vi fram till att vi vill börja i tid, men att det inte fick ta över all vår tid. Så vi lovade barnen att köra sju veckor på semestern men bara öppet två dagar i veckan. Så började vi 2003.
– Så småningom ökade vi till tre dagar i veckan – alltså 21 dagar per år. Men nu är vi tillbaka igen på två dagar i veckan. Från midsommar till andra veckan i augusti.
Hur uppstod då detta intresse? Både Tomas och Carina kommer från trakten men flyttade som unga till Stockholm som många andra.
-– Jag var på min första auktion 1967 säger Tomas som då var 8 år. Jag blev fascinerad, ja nästan besatt, av den roliga och inspirerande miljön. Auktionisterna satte prylarna i rätt sammanhang. Jag blev intresserad av de gamla allmogesakerna.
Carina fortsätter – Jag har haft intresse av möblerna. De har ett härligt slitage och ger en go och varm känsla i ett hem. Jag har handlat den typen av föremål inte alltid på auktion utan ofta hos antikhandlare. Jag släpade runt lite sådana saker även när jag hyrde i andra hand i Stockholm. Det är det som skapar ett hem, man får en go känsla från de här använda möblerna. De är mjuka att ta i, skapar en härlig hemkänsla.
Är inte gamla möbler lite gamla och stora, och kanske klumpiga?
– Jo de kan vara det, och visst har Tomas och jag burit många tunga klumpiga saker från auktioner, över parkeringsplatser och fält, skrattar Carina.
– Man kan inte säga att allt som är gammalt är intressant, säger Tomas. Ungdomarna som idag är vår största kundgrupp vill ha två saker:
– Funktion och coolt. Det ska inte vara överdekorerat, de är mer minimalister.Tunga barockmöbler är svåra idag, det fungerar bättre internationellt. Mörka möbler med kurbitsmåleri är också svårt idag. Med allt som går åt gustavianskt är högvilt.
Hemmet är ett personligt varumärke
– I takt med att våra hem blir en del av vårt personliga varumärke så blir detaljerna allt viktigare, fortsätter Tomas. En touch av något gammalt som fungerar som barskåp eller tidningssamlare är en populär inredningsdetalj.
Vad ska man då undvika?
– Hälsinge och Jämtlands allmoge är uppskattad för att den inte är angripen av trämask. Skånsk och småländsk allmoge är ofta angripna och ser ur som schweizerostar, menar Tomas. Antikviteter från Hälsingland är förskonade av klimatmässiga skäl, dessutom är möblerna här tillverkade i furu. Söderut tillverkades mycket i ek och trämasken (Oren) älskar ek mer än furu.
Vad säljer då bäst?
– Den mest efterfrågade är gamla bockbord och slagbord, bord funkar alltid. Stora som små. Allmogestolar efterfrågas mycket – ofta för att sätta två slitna allmoge stolar som sängbord, berättar Carina som ofta tipsar om hur man kan använda möblerna i moderna hem.
– Speglar funkar alltid. Lampetter och ljusstakar i järn, trä eller beckplåt,eller varför inte ett medicinskåp (supskåp).
Vad har ändrat sig under 25 år? Tomas berättar att bruna kurbitsmålade skåp idag köps för 20 % av priset från 90 talet. Inget större intresse finns idag. Även koppar som var hett på 60-70 talet är idag inte direkt intressant, då måste det vara ett väldigt speciellt föremål. Häromveckan såldes en kopparaladåb med en kräfta för 48000 sek. Så är det riktigt unikt finns alltid intresse.
Återvinning på riktigt
Man får konstatera att Tomas och Carina sysslar med återvinning på riktigt. De säljer saker som använts 3-4-5 gånger förut och varit i flera olika hem. De säljer också byggnadsföremål, typ handtag, gamla fönster mm för att renovera gamla byggnader.
Hur ser då konkurrensen ut? Är det andra antikhandlare, eller Ikea?
– Nej intresset är större än någonsin mycket tack vara antikprogrammen på tv och värderingsprogrammen, säger Tomas. Dock ska man veta att det kan vara svårt att handla på auktion. Många av våra kunder kommer till oss och säger att det är så skönt att vi redan har prissatt och värderat föremålet, samt valt ut dem.
– 80 % av auktionsbesökarna är bara där för nöje, bara 20 % köper.Många människor har inte förmågan, och vågar inte, att bedöma det de ser. Då är det lättare när någon redan valt ut föremålen.
Intresset ökar och åldern sjunker i kundgruppen. Samverkan mellan miljömedvetenhet, och mer program på tv gör att intresset ökar och åldern sjunker.
Nu kommer ”skandinavisk shabby chick”
– Idag uppskattar man det genuina slitaget – det är inte längre så att allt ska målas vitt som för några år sedan, fortsätter Carina. Nu kommer ”skandinavisk shabby chick” och även det internationella intresset ökar.
Det är intressant att notera att de gamla Hälsingegårdarna nu finns på UNESCOs lista över Världssarv. Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som brukar förkortas Unesco bildades 1945 och är ett av Förenta nationernas 15 fackorgan. Det är sju stycken som är medtagna i världsarvslistan.
Det som bland annat kännetecknar en Hälsingegård är de stora fina festsalarna med mycket dekoration.
– Vårt eget torp är ett soldattorp från 1812 och inte en Hälsingegård berättar Tomas. Sedan har vi byggt ut och skapat mer utrymme genom våra renoveringar och tillgångar.
– Vanligaste kunden är folk som inreder sina hus, fortsätter han, och de är väldigt precisa med vad de söker. Sedan finns också Spontanisterna som går igång på ”Waow det här var cool”. Det är folk som hittat oss i någon tidning eller sett våra skyltar.
Carina berättar vidare att i år har det varit fullt, ibland kaos på parkeringen. Hur kan det fungera att driva butik två dagar i veckan på sommaren? Jo i kombination med Instagram.
– Det kommer alltid in mer saker än vi säljer, skrattar Carina och Tomas. Vi är i början av vår karriär, vi är i uppbyggnadsskede, skämtar de efter 25 år med verksamheten.– Vi köper själva in på auktioner – senast i lördags ropade vi in 38 föremål (!). Nu har vi 22000 föremål – allt från teskedar till stora skåp. 2000 fönsterbågar, 200 dörrar, beslag, gångjärn, skåp, bord, stolar med mera.
– Vi får bara träffa trevliga människor, alla som kommer in är trevliga.
– Tabbar vi gjort finns naturligtvis, men det som varit dåligt har vi köpt på nätet och inte kunnat se sakerna. Sedan har de inte stämt med vad vi trodde.
Vilken är då den vanligaste frågan från kunderna? Jo denna:
– Waow vad mycket prylar! Åh herregud, hur många år har det tagit att få ihop detta?
Visst måste båda dela intresset för det här tar ju båda energi och tid. Uppenbarligen har Carina och Tomas hittat ett gemensamt intresse och vårdat det med omsorg genom åren.
– En gång kom en man in och frågade om vi prismärkt en tavla rätt – och vi svarade Ja absolut. – Bra, sa han och köpte tavlan. Så gick han och berättade sedan att han sålt tavlan för 20000 sek mer än vad han betalade oss.
– Vi gör inte det här för att tjäna pengar. Det får inte vara vårdslöst såklart, och det får inte kosta pengar. Men vi gör det för att det är kul.
Framtiden då?
– Så länge vi jobbar med andra jobb i Stockholm kommer vi inte att expandera med Web butik eller liknande. Det ska kännas lustfyllt, och vi vill inte lägga mer tid är att det känns så. När vi pensionerar oss blir det annorlunda, säger Carina och Tomas, båda med samma energi och övertygelse.
Följande länk lämnas som inspiration och är inte sponsrad.
Att finna ett nytt intresse är jättekul! Att cykla är lätt och tillgängligt för alla, frihet och enkelhet. Inga tider ska bokas eller passas, man kör när man vill. Skönt att vara utomhus och härligt att cykla i naturen.
Det började egentligen med vanliga cyklar såklart. Vi började cykla på Bjärehalvön och fortsatte efter semestern hemma i Stockholm. Inga långa sträckor men härliga utflykter med kaffekorg, kanske 2,5 mil som mest.
Så vid nyår hörde jag ett ”ringa-in” program på radio. Frågan var vad som varit bäst under 2017. En kvinna ringde in och berättade att hon hade cyklat Cykelvasan Öppet spår med sin pappa som var 83 år och själv var hon runt 50 år. Det visade sig att pappan hade kört klassiska vasaloppet på skidor i typ 50 år så han var ju rejält vältränad, men kvinnan själv verkade mer nybörjare. När jag hörde detta tänkte jag att min man och jag tillsammans kunde ha detta som mål för sommaren 2018. Sajt och gjort – vi anmälde oss direkt!
Så var det dags att konstatera att vi behövde nya cyklar – Mountainbikes (MTB). Vi började kolla av marknaden och fann en uppsjö av alternativ. Slutligen valde vi Scott Aspect 900 då denna modell är lite ”snällare”, kanske mer för nybörjare då man sitter lite mer upprätt än på de flesta racingcyklar. Vi hittade en modell från 2017 på rea och köpte dem för 10500 sek/st (ord pris 14900 sek). En investering i vårt nyfunna intresse.
Så behövde vi ju hjälmar också, och lade till för stöd, framlampa, bakreflex och ringklocka. Vi cyklar ofta där det rör sig mycket folk så ringklocka har visat sig väldigt bra. Så la vi också till för stänkskärmar…men det känns som vi är ensamma om att ha på en MTB. Troligen inte så coolt…
Vi började cykla lite kortare sträckor på 8-10 km för att lära känna cyklarna och de 22 växlarna. Det var dock väldigt enkelt så snart var vi uppe runt 2-2,5 mil vid varje utflykt. När vi jobbade blev det bara på helgerna vi kom ut så långt, vissa kvällar i veckan tog vi en vända på bara 30-40 minuter. Det är också viktigt med återhämtning är man börjar med någon ny motion, och varken jag eller min man är speciellt vältränad. Därmed beslutade vi att inte cykla oftare än varannan dag.
Mjukare sadlar, mindre ont i rumpan
Vad gäller utrustning har vi nu också bytt ut sadlarna på vår cyklar mot lite mjukare och sittvänliga versioner. De sadlar som sitter på cyklarna från början är verkligen jättehårda – väl värt att investera i en mjukare och vänligare version. I cykelbutikerna finns en ”sittbräda” som mäter sittknölarnas placering på varje enskild rumpa – prova den och köp sedan en sadel med rätt mått!
Så kom semestern och vi ökade på cyklingen till först tre mil och sedan provade vi fem mil. Vi cyklade till exempel Kattegattleden 25 km och vände sedan tillbaka. Vår sträcka gick förbi bland annat Skummeslövsstrand och Mellbystrand – fantastiska vyer över havet och underbar natur. Även Tönnersa och Gullbrännans naturreservat finns på den här sträckan mot Halmstad. Kattegattleden är verkligen helt underbar och väldigt fint underhållen . VI har alltid med vatten och stannar ibland för en glass eller energipåfyllnad när vi cyklar långt, i vårt fall fem mil eller mer.
Vi hade även en lite olycka och körde omkull i skogen. Det var otäckt men gick bra. Efter det vilade vi några dagar.
Nu har vi också köpt till handskar vilket är skönt när man cyklar längre sträckor. Jag har också cykelbyxor med vaddering, det tar några vändor innan man slutar få ont i rumpan. Dock har det inte varit något stort problem efter att vi köpte nya sadlar. Dessutom har jag en liten väska på ramen fram som jag lägger mobiltelefonen i. Där har jag en app som heter Runkeeper och med den håller vi koll på avstånd och hastighet. Det är riktigt roligt! I den väskan får jag också med kreditkort och småsaker ( som läppstift :)).
Efter några turer med Runkeeper märker jag att telefonen laddar ur – den orkar inte fem mil med appen påslagen. Så nu har jag köpt en mobil laddare, en så kallad Powerbank, som man laddar upp hemma och sedan kan ladda upp telefonen med under färd. Även den får plats i den lilla väskan. Vi har även små väskor under sadeln för regnjackor. Det har ju inte behövts i år men man vet ju aldrig… och vädret är ju unikt just i år.
Vi har fortsatte att cykla varannan dag under semestern. Vi ökar på sträckorna och även farten allteftersom. Målet är att cykla minst åtta mil innan vi vänder hem och antar utmaningen att cykla Cykelvasan Öppet spår den 10 augusti.
Så tog vi sats och cyklade sju mil en dag – från Båstad till Halmstad via Kattegattleden. Det gick väldigt bra och var otroligt vackert. Vi passerade pittoreska Laxvik och sedan gick färden genom jordbrukslandskapet fram till Halmstad. Vi stannade vid infarten och åt lunch på Hallarna. Sedan vände vi hemåt och jag fick nytta av min telefonladdare som fungerade utmärkt. Det blev en härlig tur och vi var mindre trötta än förväntat. Inga skavsår eller träningsvärk dagen efter.
Jag har dock märkt att jag lätt får ont mellan skulderbladen och fick tipset att korta av styret. Styrena på BMX cyklar är ganska breda. Sagt och gjort – vi fick hjälp på Sportson i Väla Centrum utanför Helsingborg. De kortade av mitt styre med 2 cm i varje ända, pris 150 sek. Kändes omedelbart bättre.
Så var det då dags att cykla Cykelvasan – 94 km på cykel i Fädrens Spår
Två dagar före loppet åkte vi upp till Sälen för att ha god tid på plats. Vi kom upp på onsdagseftermiddagen och bodde på Gammelgården i Sälen. OBS – det är väldigt hårt bokat i Sälen under Cykelvasan så kom ihåg att boka boende i tid!! På torsdagen orienterade vi oss om hur man kommer till starten, hämtade våra nummerlappar, chip och intruktioner och tittade runt. Köpte även lite Ormsalva (liniment) i förebyggande syfte. Vi hann med en kort cykeltur också.
På fredagsmorgonen var det dags och vi startade med en rejäl frukost. Vår starttid var kl 11,10 och den hade vi fått efter vi anmält att vi trodde vi skulle cykla på cirka sex timmar. Snabbast tid var tre timmar så vi låg ju inte i täten precis 🙂 !
Vi åkte ned med egen bil till starten och det var väldigt välordnat med funktionärer och bilplatser. Inga som helst problem. Så stod vi till slut i startfållan – jag som aldrig gjort en sporttävling i hela mitt vuxna liv! Det var verkligen jättekul!
Så gick starten och vi trampade iväg. Vi hade fått rådet att ta det lugnt i början och det gjorde vi. Första etappen var 9 km och vi hade beslutat att fokusera på varje etapp och inte på målet 94 km senare. I spåret finns skyltar med hur många kilometer man har kvar hela tiden – så man vet ju det i alla fall. Behöver inte fundera så mycket så vårt fokus var varje etapp. Vid den första stationen i Smågan erbjöds energi dryck, toaletter och möjlighet att duscha av cykeln. Det behövs löpande då grus och smut annars fastnar i bromsar och växlar. Vi klarade lätt av sträckan och tog tillfället att få lite dryck och ny energi. Så iväg igen!
Så följde samma taktik hela vägen – vi fokuserade på varje delsträcka och den längsta sträckan är 16 kilometer. Vid de olika stationerna fanns vasaloppsbullar, blåbärssoppa, vatten, energidryck och saltgurka (för att fylla på salt som man tappar när man svettas). Vi träffade så glada och vänliga funktionärer som också gav glada tillrop! En riktig folkfest!
Vi hade också med oss några energi-bars på vägen men åt inte så mycket. Vatten var såklart helt nödvändigt att dricka löpande och ofta. Det var ett minst sagt kämpigt lopp, terrängen var varierad men ofta väldigt stenig vilket inte är så kul att cykla på. Vår taktik att fokusera på varje delsträcka höll hela vägen tycker vi.
Lärdomar är att vi fick extra kämpigt med uppförsbackarna för att vi hade för dålig teknik med att ha rätt växel på plats. Det behöver vi absolut träna på, de som var mer kunniga ”flög” över backarna med full fart upp och sedan rätt växel på plats. Vidare hade vi alltför trevligt vid stationerna och tillät oss för långa stopp. Det tappade vi mycket tid på men för oss var det här en kul grej och vi fokuserade inte alls på sluttiden. Däremot skulle jag vara lite mer strikt med pauserna om jag gör om det.
Väl i mål delades medaljerna ut – en kul souvenir! Från målet i Mora åkte vi buss tillbaka till starten i Sälen. Cyklarna lastades separat. Vi hade skickat ned ombyteskläder i en väska märkt med startnummer som vi nu kunde hämta upp. Vi duschade inte på plats utan tog oss tillbaka till hotellet för sen middag och vila.
Sammanfattningen är att det var jättekul att delta i Cykelvasan Öppet Spår och att organisationen är fantastisk. Lärdomarna ta vi med oss, och hoppas kunna göra om loppet nästa år – mer förberedda och med stor entusiasm.
Följande länkar lämnas som inspiration och är inte sponsrade
Kan man verkligen cykla 94 kilometer som motionär och tycka det är kul? Kan man börja vid 57 respektive 66 års ålder? Jajamen!
Jag lyssnade på radio en dag i köket och hörde en kvinna som berättade om en häftig upplevelse hon haft under 2017. Hon hade cyklat Cykelvasan Öppet spår med sin pappa! Hon var lite över 50 och jag tror pappan var över 80 år! Min man och jag började cykla lite på sommaren för två år sedan och tyckte verkligen det var toppen. Nu fick jag en ny idé! Jag pratade med maken och vi beslutade att anmäla oss och skaffa nya cyklar – Mountainbikes! Sagt och gjort. Vi är anmälda till årets Cykelvasan Öppet Spår och vi har köpt varsin Mountainbike. Vi har nu börjat träna och cyklar runt på våra nya cyklar och njuter i fulla drag. Så kul!
94 kilometer i Fädrens Spår
Så var det då dags att cykla Cykelvasan – 94 km på cykel i Fädrens Spår.
Två dagar före loppet åket vi upp till Sälen för att ha god tid på plats. Vi kom upp på onsdagseftermiddagen och bodde på Gammelgården i Sälen.OBS – det är väldigt hårt bokat i Sälen under Cykelvasan så kom ihåg att boka boende i tid!! På torsdagen orienterade vi oss om hur man kommer till starten, hämtade våra nummerlappar, chip och intruktioner och tittade runt. Köpte även lite Ormsalva (liniment) i förebyggande syfte. Vi hann med en kort cykeltur också.
På fredagsmorgonen var det dags och vi startade med en rejäl frukost. Vår starttid var kl 11,10 och den hade vi fått efter vi anmält att vi trodde vi skulle cykla på cirka sex timmar. Snabbast tid var tre timmar så vi låg ju inte i täten precis :).
Vi åkte ned med egen bil till starten och det var väldigt välordnat med funktionärer och bilplatser. Inga som helst problem. Så stod vi till slut i startfållan – jag som aldrig gjort en sporttävling i hela mitt vuxna liv! Det var verkligen jättekul!
Så gick starten och vi trampade iväg. Vi hade fått rådet att ta det lugnt i början och det gjorde vi. Första etappen var 9 km och vi hade beslutat att fokusera på varje etapp och inte på målet 94 km senare. I spåret finns skyltar med hur många kilometer man har kvar hela tiden – så man vet ju det i alla fall. Behöver inte fundera så mycket så vårt fokus var varje etapp. Vid den första stationen i Smågan erbjöds energi dryck, toaletter och möjlighet att duscha av cykeln. Det behövs löpande då grus och smut annars fastnar i bromsar och växlar. Vi klarade lätt av sträckan och tog tillfället att få lite dryck och ny energi. Så iväg igen!
Så följde samma taktik hela vägen – vi fokuserade på varje delsträcka och den längsta sträckan är 16 kilometer. Vid de olika stationerna fanns vasaloppsbullar, blåbärssoppa, vatten, energidryck och saltgurka (för att fylla på salt som man tappar när man svettas). Vi träffade så glada och vänliga funktionärer som också gav glada tillrop! En riktig folkfest!
Vi hade också med oss några energi-bars på vägen men åt inte så mycket. Vatten var såklart helt nödvändigt att dricka löpande och ofta. Det var ett minst sagt kämpigt lopp, terrängen var varierad men ofta väldigt stenig vilket inte är så kul att cykla på. Vår taktik att fokusera på varje delsträcka höll hela vägen tycker vi.
Kämpigt med uppförsbackarna…
Lärdomar är att vi fick extra kämpigt med uppförsbackarna för att vi hade för dålig teknik med att ha rätt växel på plats. Det behöver vi absolut träna på, de som var mer kunniga ”flög” över backarna med full fart upp och sedan rätt växel på plats. Vidare hade vi alltför trevligt vid stationerna och tillät oss för långa stopp. Det tappade vi mycket tid på men för oss var det här en kul grej och vi fokuserade inte alls på sluttiden. Däremot skulle jag vara lite mer strikt med pauserna om jag gör om det.
Väl i mål delades medaljerna ut – en kul souvenir! Från målet i Mora åkte vi buss tillbaka till starten i Sälen. Cyklarna lastades separat. Vi hade skickat ned ombyteskläder i en väska märkt med startnummer som vi nu kunde hämta upp. Vi duschade inte på plats utan tog oss tillbaka till hotellet för sen middag och vila.
Sammanfattningen är att det var jättekul att delta i Cykelvasan Öppet Spår och att organisationen är fantastisk. Lärdomarna tar vi med oss, och hoppas kunna göra om loppet nästa år – mer förberedda och med stor entusiasm.
Följande länkar lämnas som inspiration och är inte sponsrade:
Jag älskar Frankrike och jag älskar vin från Sancerre! Jag är ingen vinkännare men ville väldigt gärna resa till Sancerre för att se var detta goda vin produceras. Vi kombinerade resan med några dagar i Paris – alltid värt ett besök.
Vi reste till Sancerre tre dagar och stannade sedan ytterligare ett par dagar i Paris. Att ta sig till Sancerre är lite omständligt men allt fungerade väldigt väl. Poängen med att resa med allmänna kommunikationer och inte hyra bil är ju också att man får se mycket. Att resa med tåg är ju väldigt trevligt och avkopplande. Resan till Sancerre tog en dag men kändes inte besvärlig.
Vi reste med SAS till Paris och tog sedan tåget från flygplatsen Charles de Gaulle till station Chatelet. Där bytte vi till t-bana linje 14 till Gare de Bercy.
Väl framme där vid 15-tiden blev det dags för en sen enkel fransk lunch på en mysig bistro i väntan på tåget till Sancerre.
Tåget till Sancerre med SNCF (Franska statliga järnvägen) går från Gare de Bercy och den stationen ligger 5 min promenad från t-banan.
Vid station Cosne sur Loire byter man tåg till liten buss för sista resan till byn Sancerre. Bussen sköts av SNCF och ingår i bokningen Paris -> Sancerre.Bokningar med SNCF fungerar utmärkt på internet. OBS – biljetterna måste hämtas ut på stationen via automat eller biljettlucka och stämplas i automat innan man går på tåget.
Vi kom fram på kvällen till Sancerre vid 20,30. (endast 8 min mellan tåg och bus i Cosne sur Loire, anpassat till bytet)
I Sancerre stannar bussen vid Hotel du Rempart, vårt hotell var Hotel Panoramic som ligger 50 meter från busshållplatsen.
Vi hade bokat Hotell Panoramic som är 3-stjärnigt och har en fantastisk utsikt över landskapet, dalen, kullarna och vindodlingarna.Hotellet har frukost, bar och egen pool. Det fanns ingen restaurang på hotellet men en restaurang alldeles bredvid.
Omdöme: Fantastiskt läge, trevlig personal och bra rum med underbar utsikt. Härligt med pool. Vår vistelse i juli omfattades av värmebölja med temperaturer upp till 35 °C. Frukostbuffé var helt okej men inte en stor internationell hotell frukost. Att hotellet saknade restaurang var inget problem då man ändå vill äta på byns restauranger.
Första dagen
Vi började med frukost på hotellet.
Sedan strosade vi runt i byn och skaffade oss överblick. Byn är mycket gammal och byggdes under 1100 talet, och som vanligt började det med ett fort. Byn växte upp runt omkring på kullen, så småningom med murar runt. Utsikten är 40 km över Loiredalen så valet att bygga ett fort är lätt att förstå. Murarna revs i religionskrigen i slutet av 1500-talet, och även fortet.Ett torn av sex blev kvar, La Tour de Fiefs, och man kan besöka tornet idag. Efter en lång klättring genom en trätrappa inne i tornet når man en utsiktsplattform. Väl värt besöket!
Att upptäcka byn är enkelt – en numrerad och målad linje på gatorna visar vägen runt och till sevärdheterna.
Vi hinner också besöka en mycket liten vinodlare med besökskällare i byn – Vincent Grall*. De producerar bara vitt Sancerre vin från sina odlingar om 4,5 hektar. Totalt 32000 flaskor per år. Det var ett kul och givande möte med Mme Grall, som berättade hur familjen köpt vinodlingar i olika steg upp till dagens nivå. De är fortfarande en mycket liten vinproducent.
*Vincent Grall är med sina 3,8 hektar en liten familjeodlare. De skördar alla druvor för hand och arbetar så ekologiskt och traditionellt som möjligt. Man odlar växter mellan vinrankorna och har ett lågt skördeuttag för att göra unika viner med hög kvalitet som reflekterar sin växtplats. Vincent Grall har vingårdar både uppe på Le Plateau som ligger på den västra sidan av Sancerre och som mest består av flinta, men även i Le Manoir som ligger på sydöstra sidan och som består av flinta och lera. Källa: www.Handpicked.se
Vi åt middag på en vanlig restaurang i byn. Vi njöt av goda sallader och lokalproducerad chévre (getost). Självklart finns fantastiska möjligheter att njuta Sancerreviner i olika kategorier. Vi upptäckte det röda Sancerre vinet (Pinot Noir) som vi uppskattade och tycket det var roligt då vi tidigare inte visste att det fanns. Rosé finns också.
Andra dagen
Vi åt frukost på hotellet även denna dag.
Vi besökte Maison de Sancerre. De har en väldigt fin utställning om hur vinet produceras, vad som är karaktäristiskt och varför (mycket bergart, främst flinta). Produktionen presenteras på många olika sätt vilket är mycket trevligt: trädgård med växter och vinrankor, stenar dvs flinta, småsten, krita osv, små filmer på skärmar, projektor och en berättarröst över en uppbyggd modell (jättefint!) och även 4D film studio. Alltsammans avslutas med vinprovning och besök i den lilla fina shopen. Ett MÅSTE att besöka i Sancerre!
Eftermiddagen tillbringas vid poolen.
Tredje dagen
Vi bestämde oss för att hyra cyklar på turistbyrån, 25 Euro per person. I Loire finns mängder med markerade cykelleder. Loiredalen är Europas främsta turistområde vad gäller cykelleder – här finns ett väldigt fint utbyggt nät av fina cykelleder, förslag på turer och möjlighet att hyra cykel.
Vi väljer en cirka 30 km lång rutt nedanför Sancerre och runt bland vinodlingarna och rutten går även en bit vid en kanal från Loire floden.
Leden är både kuperad och varierad, samt utmärkt med nummer och färgmarkeringar. Vi cyklar även genom några byar samt stannar vid en mycket liten lokal bar/café för en kall öl i värmen.
Vi hyrde elcyklar och fann det vara helt nödvändigt speciellt på tillbakavägen. Sancerre ligger på en rejäl höjd och stigningen är kraftig och krävande. Cyklarna driver inte sig själva utan man måste trampa hela tiden, men får stöd av elmotorn. Rekommenderas!
Middag i byn.
Fjärde dagen
Vi reste tillbaka till Paris med den lilla bussen kl 10,20 från Sancerre till Cosne sur Loire, därifrån tåg till Gare du Bercy i Paris.
Allt fungerade smidigt.
Övrigt:
I Sancerre finns många restauranger, bland annat en enstjärnig Guide Michelin restaurang som heter La Tour. Vi besökte den inte utan var nöjda med övriga restauranger.
Självklart finns många vinodlingar – cirka 190 stycken i AOC Sancerre som omfattar cirka 3000 hektar. I Centre-Loire, där Sancerre ingår, finns totalt cirka 400 vinodlingar.
Paris
Vi bor på vårt lilla favorithotell Le Walt i 7e arr. Hotellet ligger inte långt från parken bakom Eiffeltornet. Härifrån promenerar vi i hela innerstaden, gärna längs Seine där det nu är långa bilfria promenad- och cykelvägar.
På vägen ner mot Notre Dame passerar vi underbara Musée D’Orsay – de har så fin utställning av Impressionisterna – en favorit!
Vi promenerar till Marais kvarteren som är de äldsta i Paris, och även till St Germain kvarteren.
Överlag når man allt till fots. Vi har bott här flera gånger och alltid varit nöjda. Hotellet är inte så stort men ligger bra och har god standard.
Personligt tips är att inte äta frukost på hotellet utan gå till närliggande Rue Cler och ta en äkta fransk frukost där! Inte det nyttigaste men så gott!Här finns också flera trevliga restauranger, affärer och hela gatan är en härlig upplevelse.
Det här var en härlig resa som jag varmt rekommenderar. Vi fick resa i vackra omgivningar med tåget, se en gammal fin by i Sancerre, vinodlingar, dricka gott vin, gå på vinprovning, cykla i den vackra naturen och sedan strosa länge och mycket i vackra Paris.
Målet med vår policy är att skydda din sekretess och personliga integritet och på samma gång se till att vi har tillräckligt med information för att kunna hjälpa dig på bästa sätt.
1.COOKIES
När du besöker en hemsida kommer din dator automatiskt att få en cookie. Cookies är textfiler som identifierar din dator i vår server. Cookies identifierar inte den individuella användaren utan endast datorn. Många hemsidor använder cookies varje gång någon besöker hemsidan för att kunna samla information om antalet besökare. Cookies samlar information om vilka sidor som besökts av datorn och hur länge. Du som användare av datorn har möjlighet att via datorns inställningar acceptera cookies, få ett meddelande när datorn får en cookie eller att inte acceptera cookies. Väljer du att inte acceptera kakor kan det bidra till begränsad funktionalitet. Vi använder cookies ibland för att hjälpa dig att hitta relevanta länkar inom sidan. Vi sparar ingen personlig information från ditt besök.
2. ACCEPTERA ELLER VÄGRA COOKIES
Varje besökare kan själv ange om han eller hon vill acceptera att ta emot cookies eller inte. De flesta webbläsare tar emot cookies automatiskt, men det går att ändra inställningarna så att de inte accepterar dem eller ger besökaren ett val om han eller hon vill acceptera eller inte. Om cookie-funktionen stängs av kommer eventuellt vissa funktioner kunna utnyttjas till fullo.
Carina fortsätter – Jag har haft intresse av möblerna. De har ett härligt slitage och ger en go och varm känsla i ett hem. Jag har handlat den typen av föremål inte alltid på auktion utan ofta hos antikhandlare. Jag släpade runt lite sådana saker även när jag hyrde i andra hand i Stockholm. Det är det som skapar ett hem, man får en go känsla från de här använda möblerna. De är mjuka att ta i, skapar en härlig hemkänsla.
– I takt med att våra hem blir en del av vårt personliga varumärke så blir detaljerna allt viktigare, fortsätter Tomas. En touch av något gammalt som fungerar som barskåp eller tidningssamlare är en populär inredningsdetalj.
Lärdomar är att vi fick extra kämpigt med uppförsbackarna för att vi hade för dålig teknik med att ha rätt växel på plats. Det behöver vi absolut träna på, de som var mer kunniga ”flög” över backarna med full fart upp och sedan rätt växel på plats. Vidare hade vi alltför trevligt vid stationerna och tillät oss för långa stopp. Det tappade vi mycket tid på men för oss var det här en kul grej och vi fokuserade inte alls på sluttiden. Däremot skulle jag vara lite mer strikt med pauserna om jag gör om det.
Vi bestämde oss för att hyra cyklar på turistbyrån, 25 Euro per person. I Loire finns mängder med markerade cykelleder. Loiredalen är Europas främsta turistområde vad gäller cykelleder – här finns ett väldigt fint utbyggt nät av fina cykelleder, förslag på turer och möjlighet att hyra cykel.
På vägen ner mot Notre Dame passerar vi underbara Musée D’Orsay – de har så fin utställning av Impressionisterna – en favorit!