Mars hade alltid varit busig. Hon hade svårt med regler och struktur, men älskade att överraska. Sällan lät hon sig styras av andra, istället hade hon en alldeles egen charm som ibland gick lite över styr. Men själv var hon glad i själ och hjärta och dansade fram i snöslask och takdropp.
Hon busade med vinden så att träden hukade sig, skrattade högt åt mildvädret och såg inget problem med att släppa fram snödropparna för att i nästa ögonblick begrava dem i snön. Hon lyssnade knappast på omvärldens bön om lite mer ordning och reda. Nej, hon bejakade lusten att leka och skratta.
När påsken ibland inföll under hennes ledarskap hade det hänt att hon låtit Blåkulla frysa till is, samtidigt som Långfredagen fick acceptera att mörka moln låg tätt omslingrade hela dagen. Skärtorsdagen kunde innebära strålande sol, men lika gärna ett kallt regn. Förutsägbarhet var inte viktigt för Mars.
Mars var ung och glad i sinnet. Hennes kreativa sida släppte fram både blåst, snö, hagel, sol, mildväder och starka vindar. Alla fick plats och hon trivdes utmärkt med ett lätt kaos. Till skillnad från den nervösa April hade hon ingen ambition att skapa ordning. Tvärtom.
Mars fick ibland utstå svidande kritik för sin oförmåga att rätta in sig en förutbestämd ordning. Moder Sol tittade skarpt på henne, och förmanade henne när hon lekte tafatt med lågtrycken och skrämde slag på högtrycken. Samtidigt kunde inte Moder Sol göra annat än att le åt detta busiga barn med en så oemotståndlig charm. Och när Moder Sol log under Mars ledarskap svarade hela naturen med flirtiga leenden och fnittriga småskratt. Och då var Mars mer än nöjd, hon kände sig oövervinnerlig och struntade i kritiken.
Mars hade också sina bundsförvanter katterna att tillkalla. Sedan urminnes tider hade katterna slutit ett avtal med Mars om att just under denna vårmånad få extra utrymme till dans och sång. De åmade sig och kråmade sig samtidigt som de sjöng en ljudlig och fräsande serenad för varandra. Mars gladde sig oerhört åt deras både skrämmande men också spännande uppträdanden. När katterna rusiga av kärlek dansade runt och sjöng för full hals var Mars alldeles extra lycklig. Hon klappade takten med Vårdagjämningen och bjöd upp såväl krokus som tussilago till dansen. I vimlet syntes koltrastarna smyga utmed häckar och buskar, skräckslagna men nyfikna.
Det enda som möjligen bekymrade Mars en smula var det faktum att hon inte hade fått ta ansvar för Första-April. En så skojig händelse borde självklart ha inträffat under hennes ledarskap – men icke. Vartenda år försökte hon sträcka sig lite längre än året innan, men ännu hade hon inte lyckats. Första-April passade hennes lekfulla kynne, och hon försökte gång på gång övertala Månen att ge henne en extra dag till sitt förfogande. Månen log blekt men myndigt, skrattade lite i smyg åt den ungdomliga och lekfulla månad, men lät sig inte rubbas. Någon måste hålla i reglerna för turordningen, och Månen visste sitt ansvar.
Mars hade katterna att leka med, och den vimsiga April behövde en introduktion som tillät att saker och ting var lite orediga.
Mars gjorde inget större intryck, det visste hon. Men hon var sorglös och glad, och hon var faktiskt den första vårmånaden. Yngst i skaran fanns det utrymme för att inte ta allting så allvarligt, och Mars tvekade inte att utnyttja detta faktum. Hur det än hade gått under hennes ledarskap så lämnade hon scenen med ett glatt leende.
Marie-Louise Kjellström
Kort i rocken – ja det var så de sa om honom. Han visste det. Februari var konstant arg på Månen som försatt honom i den belägenheten. Ilskan trängde fram när han minst anade det. Det gick inte att kontrollera, han tappade fattningen och lät en isande kyla – långt värre än Januaris – svepa över alltihopa. Ibland ångrade han sig, men då var det för sent. Dagarna försvann i olust.