Kategori: Kultur

Tomas och Carina delar en passion för gamla Hälsingland – så pass att de sedan 15 år tillbaka driver en antikhandel i Kilafors när de har semester från sina ordinarie jobb i Stockholm. Tillsammans har de skapat en hel värld av gamla möbler, byggmaterial, reservdelar, kuriosa, samlarobjekt och inte minst charm. 

Så vad gjorde att detta unga par redan 1995 började skapa en hobby så passionerad att den idag växt till minst 22000 olika föremål med ursprung i Hälsingland? 

– Vi köpte ett torp i Hälsingland 1995 berättar Tomas. Det var i ett förskräckligt skick. Vi kommer båda från Bollnäs och letade sommarställe i de trakterna.  Till slut hittade vi ett torp som kändes helt rätt redan när vi körde in på tomten.  

”Jag har varit mäklare här i 36 år och det här var absolut det sämsta jag har sålt!” sa mäklaren efter affären… 

När vi kom in i köket släppte golvet. Så det var dags att börja renovera. Både Carina och jag var intresserade av gamla saker, genuina saker. När vi skulle börja renovera fanns inga inköpsställen – vi fick rådet att åka till Gysinge, så det gjorde vi men fann att det var för dyrt för oss och låg långt bort. Så vi började springa på auktioner. Och vi började köpa lite för mycket. Vi hade till slut prylar lagrade hos släkt och vänner och lite överallt. Vi insåg att det var dags att hantera det på ett annat sätt. Vi annonserade efter logar och fick svar på sju stycken. Vi köpte tre och forslade hem dem och byggde ihop dem till en 400 m2 stor lada/loge. 

– Vi började belysa den och sakerna i den och kom fram till att när vi blir pensionärer ska vi bli antikhandlare, fortsätter Carina. Men redan innan det kom vi fram till att vi vill börja i tid, men att det inte fick ta över all vår tid. Så vi lovade barnen att köra sju veckor på semestern men bara öppet två dagar i veckan. Så började vi 2003. 

– Så småningom ökade vi till tre dagar i veckan – alltså 21 dagar per år. Men nu är vi tillbaka igen på två dagar i veckan. Från midsommar till andra veckan i augusti.  

Hur uppstod då detta intresse? Både Tomas och Carina kommer från trakten men flyttade som unga till Stockholm som många andra.  

-– Jag var på min första auktion 1967 säger Tomas som då var 8 år. Jag blev fascinerad, ja nästan besatt, av den roliga och inspirerande miljön.  Auktionisterna satte prylarna i rätt sammanhang. Jag blev intresserad av de gamla allmogesakerna.

Carina fortsätter – Jag har haft intresse av möblerna. De har ett härligt slitage och ger en go och varm känsla i ett hem. Jag har handlat den typen av föremål inte alltid på auktion utan ofta hos antikhandlare. Jag släpade runt lite sådana saker även när jag hyrde i andra hand i Stockholm. Det är det som skapar ett hem, man får en go känsla från de här använda möblerna. De är mjuka att ta i, skapar en härlig hemkänsla.

Är inte gamla möbler lite gamla och stora, och kanske klumpiga? 

 – Jo de kan vara det, och visst har Tomas och jag burit många tunga klumpiga saker från auktioner, över parkeringsplatser och fält, skrattar Carina. 

– Man kan inte säga att allt som är gammalt är intressant, säger Tomas. Ungdomarna som idag är vår största kundgrupp vill ha två saker: 

– Funktion och coolt. Det ska inte vara överdekorerat, de är mer minimalister. Tunga barockmöbler är svåra idag, det fungerar bättre internationellt. Mörka möbler med kurbitsmåleri är också svårt idag. Med allt som går åt gustavianskt är högvilt. 

Hemmet är ett personligt varumärke

– I takt med att våra hem blir en del av vårt personliga varumärke så blir detaljerna allt viktigare, fortsätter Tomas. En touch av något gammalt som fungerar som barskåp eller tidningssamlare är en populär inredningsdetalj.  

Vad ska man då undvika?

–  Hälsinge och Jämtlands allmoge är uppskattad för att den inte är angripen av trämask. Skånsk och småländsk allmoge är ofta angripna och ser ur som schweizerostar, menar Tomas. Antikviteter från Hälsingland är förskonade av klimatmässiga skäl, dessutom är möblerna här tillverkade i furu. Söderut tillverkades mycket i ek och trämasken (Oren) älskar ek mer än furu. 

Vad säljer då bäst?

– Den mest efterfrågade är gamla bockbord och slagbord, bord funkar alltid. Stora som små. Allmogestolar efterfrågas mycket – ofta för att sätta två slitna allmoge stolar som sängbord, berättar Carina som ofta tipsar om hur man kan använda möblerna i moderna hem. 

– Speglar funkar alltid. Lampetter och ljusstakar i järn, trä eller beckplåt, eller varför inte ett medicinskåp (supskåp). 

Vad har ändrat sig under 25 år? Tomas berättar att bruna kurbitsmålade skåp idag köps för 20 % av priset från 90 talet. Inget större intresse finns idag. Även koppar som var hett på 60-70 talet är idag inte direkt intressant, då måste det vara ett väldigt speciellt föremål. Häromveckan såldes en kopparaladåb med en kräfta för 48000 sek. Så är det riktigt unikt finns alltid intresse.  

Återvinning på riktigt

Man får konstatera att Tomas och Carina sysslar med återvinning på riktigt. De säljer saker som använts 3-4-5 gånger förut och varit i flera olika hem. De säljer också byggnadsföremål, typ handtag, gamla fönster mm för att renovera gamla byggnader.  

Hur ser då konkurrensen ut? Är det andra antikhandlare, eller Ikea?  

– Nej intresset är större än någonsin mycket tack vara antikprogrammen på tv och värderingsprogrammen, säger Tomas. Dock ska man veta att det kan vara svårt att handla på auktion. Många av våra kunder kommer till oss och säger att det är så skönt att vi redan har prissatt och värderat föremålet, samt valt ut dem. 

– 80 % av auktionsbesökarna är bara där för nöje, bara 20 % köper. Många människor har inte förmågan, och vågar inte, att bedöma det de ser. Då är det lättare när någon redan valt ut föremålen.   

Intresset ökar och åldern sjunker i kundgruppen. Samverkan mellan miljömedvetenhet, och mer program på tv gör att intresset ökar och åldern sjunker.  

 Nu kommer ”skandinavisk shabby chick”

– Idag uppskattar man det genuina slitaget – det är inte längre så att allt ska målas vitt som för några år sedan, fortsätter Carina. Nu kommer ”skandinavisk shabby chick” och även det internationella intresset ökar.  

Det är intressant att notera att de gamla Hälsingegårdarna nu finns på  UNESCOs lista över Världssarv. Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som brukar förkortas Unesco bildades 1945 och är ett av Förenta nationernas 15 fackorgan. Det är sju stycken som är medtagna i världsarvslistan. 

Det som bland annat kännetecknar en Hälsingegård är de stora fina festsalarna med mycket dekoration.  

– Vårt eget torp är ett soldattorp från 1812 och inte en Hälsingegård berättar Tomas.  Sedan har vi byggt ut och skapat mer utrymme genom våra renoveringar och tillgångar.  

– Vanligaste kunden är folk som inreder sina hus, fortsätter han,  och de är väldigt precisa med vad de söker. Sedan finns också Spontanisterna som går igång på ”Waow det här var cool”. Det är folk som hittat oss i någon tidning eller sett våra skyltar.

Carina berättar vidare att i år har det varit fullt, ibland kaos på parkeringen. Hur kan det fungera att driva butik två dagar i veckan på sommaren? Jo i kombination med Instagram.

– Det kommer alltid in mer saker än vi säljer, skrattar Carina och Tomas. Vi är i början av vår karriär, vi är i uppbyggnadsskede, skämtar de efter 25 år med verksamheten.– Vi köper själva in på auktioner – senast i lördags ropade vi in 38 föremål (!). Nu har vi 22000 föremål – allt från teskedar till stora skåp. 2000 fönsterbågar, 200 dörrar, beslag, gångjärn, skåp, bord, stolar med mera.

 – Vi får bara träffa trevliga människor, alla som kommer in är trevliga. 

– Tabbar vi gjort finns naturligtvis, men det som varit dåligt har vi köpt på nätet och inte kunnat se sakerna. Sedan har de inte stämt med vad vi trodde. 

Vilken är då den vanligaste frågan från kunderna? Jo denna: 

– Waow vad mycket prylar! Åh herregud, hur många år har det tagit att få ihop detta? 

Visst måste båda dela intresset för det här tar ju båda energi och tid. Uppenbarligen har Carina och Tomas hittat ett gemensamt intresse och vårdat det med omsorg genom åren. 

– En gång kom en man in och frågade om vi prismärkt en tavla rätt – och vi svarade Ja absolut.  – Bra, sa han och köpte tavlan. Så gick han och berättade sedan att han sålt tavlan för 20000 sek mer än vad han betalade oss. 

– Vi gör inte det här för att tjäna pengar. Det får inte vara vårdslöst såklart, och det får inte kosta pengar. Men vi gör det för att det är kul. 

Framtiden  då?  

– Så länge vi jobbar med andra jobb i Stockholm kommer vi inte att expandera med Web butik eller liknande. Det ska kännas lustfyllt, och vi vill inte lägga mer tid är att det känns så. När vi pensionerar oss blir det annorlunda, säger Carina och Tomas, båda med samma energi och övertygelse.  

Följande länk lämnas som inspiration och är inte sponsrad.

hagaantik.se

Mer inom samma ämne…