Foto: Jonathan Petersson, www.grizzlybear.se
Maj kom som vanligt farande i full kraft, snubblande och otålig. Hon hade redan visat Mars på dörren, men innan det hade hon lyckats få ett par snödroppar att titta fram. Mars hade tagit lite ledigt en dag – och då passade Maj på att dundra in med sina blommor. Mars blev retlig, och försökte kväsa de små liven med mer frost och kyla. Det lyckades inte, istället körde Maj full kraft på solstrålar och värme och fick takdropp och snösmältning att skapa förväntan. Maj noterade glatt att hon lyckats lura den oförutsägbara Mars. Varje år var det samma strid om utrymmet, och Maj var inte den som tänkte ge sig utan kamp.
April var som vanligt förvirrad, och visste inte vad hon ville. Svassade mellan högtryck och lågtryck som en osäker tonåring, lyckades aldrig få styr på sina känslor. Maj hade då inget till övers för denna velighet, och retade April allt intensivare. I slutet av Aprils bristande ledarskap över djur och natur, tog Maj sats på allvar och jagade bort henne från våren. April hade just inga krafter att sätta emot, och inte kunde hon heller denna gång bestämma sig för vilka vapen hon skulle använda i striden med Maj. April kände sig tillintetgjord, samtidigt som Maj i full galopp svepte in.
Med ett stort leende och fullständigt sprickfärdig en energi tog hon kommandot. Klorofyll och fågelkvitter invaderade skog och mark. Maj besökte småfåglar som skulle lära sig flyga, gav dem en extra dos mod, och så var även det igång. Tveklöst gav hon sig i kraft med allt som skulle ske, lövsprickning, blomknoppar och romantik. Hon väjde inte för något, jobbade långt in på natten i ljuset av den allt mer vakna solen. Hennes glädje svepte fram som en tornado, och hennes arbetslystnad gick inte att stoppa. Mars och April satt tysta i en skogsglänta.
Juni började fundera på om Maj skulle inkräkta på hennes uppgifter, och började ruska liv i sina insomnade medhjälpare sommarmånaderna. När Maj var igång som bäst med att styra och ställa över allt levande, lyckades dock Februari och Mars genom en elak pakt sända ett snötäcke över alltihop! Maj fullständigt kokade av ilska, och röjde upp det hela i vild frenesi. Smältvattnet använde hon till sina egna syften, och Februari och Mars kröp tillbaka till sina mer undanskymda platser. April var alldeles för förvirrad för att hänga med i svängarna.
Maj hade alltid tagit sina uppgifter på allvar. Hennes energidepåer var alltid välfyllda, och hon grep sig an sina uppgifter med glädje. Såg sig själv som årets egentligen viktigaste månad, det var ju hon som skapade alla förutsättningar för den kommande sommaren. Hon var den riktiga Drottningen över alltihopa!
Så en dag kom Juni lite lätt släntrande in i Majs stora arbetsprocess. Hon la huvudet lite på sned och frågade Maj om hon verkligen tänkte fortsätta med all denna klorfyll som snart skulle skapa överblomning långt innan det var dags. Juni var helt klart orolig för att all uppmärksamhet skulle riktas mot Maj, och att hon, ljusets månad, skulle komma i skymundan. Juni var ju sedan urminnes tider van med en ganska omfattande uppmärksamhet från omgivningen, och det var ju hon som liksom utgjorde ingången i sommaren. Det gick ju inte an att en vårmånad tog hela härligheten och fick all uppmärksamhet!
– Du, sa Maj bestämt, har väl inget att klaga på. Du har ju både Midsommar och Nationaldagen att ta hand om. Ibland tar du också Pingsten från mig, och hur tror du det känns? Du borde koncentrera dig på att för en gång skull pricka in lite sol och värme på Midsommar, det verkar du inte ha koll på.
– Nja, sa Juni lite avmätt, visst har jag mycket att styra med, men som du kör på riskerar ju hela härligheten var överblommad när det är dags för Midsommar. Jag vill bara att du lugnar ner dig lite. Du är ju i högvarv – rosenröd och varm. Kan aldrig vara bra att köra på sådär hårt.
Maj fnös högdraget år Juni, vände på klacken och blåste full kraft i träden. Västanvinden blev hennes sista utspel i år, och som vanligt körde hon på i full kraft. Hon skulle minsann visa den där uppblåsta sommarmånaden vad hon kunde. Västanvinden fick full fart, och drog med sig ett regn i hasten. Maj kände sig nöjd och påkallade lite sommaråska för att rensa luften. Hon visste nog att Juni skulle bli paff när hon fick tillträda i en frisk och förväntansfull sommarmorgon. En sommarmorgon som hon, Maj, hade skapat.
Marie-Louise Kjellström