Kort i rocken – ja det var så de sa om honom. Han visste det. Februari var konstant arg på Månen som försatt honom i den belägenheten. Ilskan trängde fram när han minst anade det. Det gick inte att kontrollera, han tappade fattningen och lät en isande kyla – långt värre än Januaris – svepa över alltihopa. Ibland ångrade han sig, men då var det för sent. Dagarna försvann i olust.
Februari hade svårt att tämja sitt humör. Moder Sol tappade tålamodet med denna trilskande son som inte kunde finna frid i sitt inre. Hon orkade inte höra hans klagan, och lämnade honom grå och frusen. Hon hade också lite dåligt samvete för sin svunna passion med Månen som orsakat detta barn av otillräcklighet.
Ibland lyckades Februari skapa lite magi. Det var när han lyckades övertala Moder Sol att ge honom lite stöd och tillsammans kunde de då skapa skimrande dagar. Men det varade inte länge. Mest av allt satt han nedfrusen och ilsken och tvingade omgivningen till underkastelse. Februari var långt ifrån någon tyrann, han visste bara inte hur man gjorde. Han hade sällan några vänner på besök, syskonen vågade sig inte heller fram. Spännande saker hände sällan i hans rike, vårvindarna höll sig undan, blommor och blad gömde sig långt ner i marken, fåglarna tvekade och till och med katterna lät honom förstå att de föredrog Mars.
Januari var ju långt mycket stiligare, men Februari försökte i alla fall efterlikna sin storebror. Men där Januari var elegant var Februari bara trist. Snön som välkomnades i December hade nu blivit en plåga. Kylan som uppskattades i Januari var nu mest irriterande.
”– Men man kan inte fånga ett moln. Man kan inte hålla månens silver i sin hand, och man kan inte stänga inne solens strålar med galler. Man kan inte kedja vinden.”* Så tänkte Februari när han funderade över sin belägenhet. Och Gud borde veta att han försökt. Så många gånger hade han kämpat och slitit för att fånga några strålar av solen och spara i en bur till sin skapelse. Vinden hade han jagat och försökt tämja med snökedjor men aldrig hade det lyckats. När molnen dansade över himlen hade han försökt fånga in dem.
Hans rike var kanske fattigare än de andras, men hans kunskap var nog större. Bitterheten hade nästan slagit rot i hans inre, men kunskapen hade friska rötter. Han visste så mycket om de svåraste frågorna, om att misslyckas och försöka igen.
- fritt översatt citat från Animal Planet reklam /texten är ej sponsrad/ Marie-Louise Kjellström