Att finna ett nytt intresse är jättekul! Att cykla är lätt och tillgängligt för alla, frihet och enkelhet. Inga tider ska bokas eller passas, man kör när man vill. Skönt att vara utomhus och härligt att cykla i naturen.
Det började egentligen med vanliga cyklar såklart. Vi började cykla på Bjärehalvön och fortsatte efter semestern hemma i Stockholm. Inga långa sträckor men härliga utflykter med kaffekorg, kanske 2,5 mil som mest.
Så vid nyår hörde jag ett ”ringa-in” program på radio. Frågan var vad som varit bäst under 2017. En kvinna ringde in och berättade att hon hade cyklat Cykelvasan Öppet spår med sin pappa som var 83 år och själv var hon runt 50 år. Det visade sig att pappan hade kört klassiska vasaloppet på skidor i typ 50 år så han var ju rejält vältränad, men kvinnan själv verkade mer nybörjare. När jag hörde detta tänkte jag att min man och jag tillsammans kunde ha detta som mål för sommaren 2018. Sajt och gjort – vi anmälde oss direkt!
Så var det dags att konstatera att vi behövde nya cyklar – Mountainbikes (MTB). Vi började kolla av marknaden och fann en uppsjö av alternativ. Slutligen valde vi Scott Aspect 900 då denna modell är lite ”snällare”, kanske mer för nybörjare då man sitter lite mer upprätt än på de flesta racingcyklar. Vi hittade en modell från 2017 på rea och köpte dem för 10500 sek/st (ord pris 14900 sek). En investering i vårt nyfunna intresse.
Så behövde vi ju hjälmar också, och lade till för stöd, framlampa, bakreflex och ringklocka. Vi cyklar ofta där det rör sig mycket folk så ringklocka har visat sig väldigt bra. Så la vi också till för stänkskärmar…men det känns som vi är ensamma om att ha på en MTB. Troligen inte så coolt…
Vi började cykla lite kortare sträckor på 8-10 km för att lära känna cyklarna och de 22 växlarna. Det var dock väldigt enkelt så snart var vi uppe runt 2-2,5 mil vid varje utflykt. När vi jobbade blev det bara på helgerna vi kom ut så långt, vissa kvällar i veckan tog vi en vända på bara 30-40 minuter. Det är också viktigt med återhämtning är man börjar med någon ny motion, och varken jag eller min man är speciellt vältränad. Därmed beslutade vi att inte cykla oftare än varannan dag.
Mjukare sadlar, mindre ont i rumpan
Vad gäller utrustning har vi nu också bytt ut sadlarna på vår cyklar mot lite mjukare och sittvänliga versioner. De sadlar som sitter på cyklarna från början är verkligen jättehårda – väl värt att investera i en mjukare och vänligare version. I cykelbutikerna finns en ”sittbräda” som mäter sittknölarnas placering på varje enskild rumpa – prova den och köp sedan en sadel med rätt mått!
Så kom semestern och vi ökade på cyklingen till först tre mil och sedan provade vi fem mil. Vi cyklade till exempel Kattegattleden 25 km och vände sedan tillbaka. Vår sträcka gick förbi bland annat Skummeslövsstrand och Mellbystrand – fantastiska vyer över havet och underbar natur. Även Tönnersa och Gullbrännans naturreservat finns på den här sträckan mot Halmstad. Kattegattleden är verkligen helt underbar och väldigt fint underhållen . VI har alltid med vatten och stannar ibland för en glass eller energipåfyllnad när vi cyklar långt, i vårt fall fem mil eller mer.
Vi hade även en lite olycka och körde omkull i skogen. Det var otäckt men gick bra. Efter det vilade vi några dagar.
Nu har vi också köpt till handskar vilket är skönt när man cyklar längre sträckor. Jag har också cykelbyxor med vaddering, det tar några vändor innan man slutar få ont i rumpan. Dock har det inte varit något stort problem efter att vi köpte nya sadlar. Dessutom har jag en liten väska på ramen fram som jag lägger mobiltelefonen i. Där har jag en app som heter Runkeeper och med den håller vi koll på avstånd och hastighet. Det är riktigt roligt! I den väskan får jag också med kreditkort och småsaker ( som läppstift :)).
Efter några turer med Runkeeper märker jag att telefonen laddar ur – den orkar inte fem mil med appen påslagen. Så nu har jag köpt en mobil laddare, en så kallad Powerbank, som man laddar upp hemma och sedan kan ladda upp telefonen med under färd. Även den får plats i den lilla väskan. Vi har även små väskor under sadeln för regnjackor. Det har ju inte behövts i år men man vet ju aldrig… och vädret är ju unikt just i år.
Vi har fortsatte att cykla varannan dag under semestern. Vi ökar på sträckorna och även farten allteftersom. Målet är att cykla minst åtta mil innan vi vänder hem och antar utmaningen att cykla Cykelvasan Öppet spår den 10 augusti.
Så tog vi sats och cyklade sju mil en dag – från Båstad till Halmstad via Kattegattleden. Det gick väldigt bra och var otroligt vackert. Vi passerade pittoreska Laxvik och sedan gick färden genom jordbrukslandskapet fram till Halmstad. Vi stannade vid infarten och åt lunch på Hallarna. Sedan vände vi hemåt och jag fick nytta av min telefonladdare som fungerade utmärkt. Det blev en härlig tur och vi var mindre trötta än förväntat. Inga skavsår eller träningsvärk dagen efter.
Jag har dock märkt att jag lätt får ont mellan skulderbladen och fick tipset att korta av styret. Styrena på BMX cyklar är ganska breda. Sagt och gjort – vi fick hjälp på Sportson i Väla Centrum utanför Helsingborg. De kortade av mitt styre med 2 cm i varje ända, pris 150 sek. Kändes omedelbart bättre.
Så var det då dags att cykla Cykelvasan – 94 km på cykel i Fädrens Spår
Vi hade anmält oss på Vasaloppets hemsida http://www.vasaloppet.se/lopp/.
Två dagar före loppet åkte vi upp till Sälen för att ha god tid på plats. Vi kom upp på onsdagseftermiddagen och bodde på Gammelgården i Sälen. OBS – det är väldigt hårt bokat i Sälen under Cykelvasan så kom ihåg att boka boende i tid!! På torsdagen orienterade vi oss om hur man kommer till starten, hämtade våra nummerlappar, chip och intruktioner och tittade runt. Köpte även lite Ormsalva (liniment) i förebyggande syfte. Vi hann med en kort cykeltur också.
På fredagsmorgonen var det dags och vi startade med en rejäl frukost. Vår starttid var kl 11,10 och den hade vi fått efter vi anmält att vi trodde vi skulle cykla på cirka sex timmar. Snabbast tid var tre timmar så vi låg ju inte i täten precis 🙂 !
Vi åkte ned med egen bil till starten och det var väldigt välordnat med funktionärer och bilplatser. Inga som helst problem. Så stod vi till slut i startfållan – jag som aldrig gjort en sporttävling i hela mitt vuxna liv! Det var verkligen jättekul!
Så gick starten och vi trampade iväg. Vi hade fått rådet att ta det lugnt i början och det gjorde vi. Första etappen var 9 km och vi hade beslutat att fokusera på varje etapp och inte på målet 94 km senare. I spåret finns skyltar med hur många kilometer man har kvar hela tiden – så man vet ju det i alla fall. Behöver inte fundera så mycket så vårt fokus var varje etapp. Vid den första stationen i Smågan erbjöds energi dryck, toaletter och möjlighet att duscha av cykeln. Det behövs löpande då grus och smut annars fastnar i bromsar och växlar. Vi klarade lätt av sträckan och tog tillfället att få lite dryck och ny energi. Så iväg igen!
Så följde samma taktik hela vägen – vi fokuserade på varje delsträcka och den längsta sträckan är 16 kilometer. Vid de olika stationerna fanns vasaloppsbullar, blåbärssoppa, vatten, energidryck och saltgurka (för att fylla på salt som man tappar när man svettas). Vi träffade så glada och vänliga funktionärer som också gav glada tillrop! En riktig folkfest!
Vi hade också med oss några energi-bars på vägen men åt inte så mycket. Vatten var såklart helt nödvändigt att dricka löpande och ofta. Det var ett minst sagt kämpigt lopp, terrängen var varierad men ofta väldigt stenig vilket inte är så kul att cykla på. Vår taktik att fokusera på varje delsträcka höll hela vägen tycker vi.
Lärdomar är att vi fick extra kämpigt med uppförsbackarna för att vi hade för dålig teknik med att ha rätt växel på plats. Det behöver vi absolut träna på, de som var mer kunniga ”flög” över backarna med full fart upp och sedan rätt växel på plats. Vidare hade vi alltför trevligt vid stationerna och tillät oss för långa stopp. Det tappade vi mycket tid på men för oss var det här en kul grej och vi fokuserade inte alls på sluttiden. Däremot skulle jag vara lite mer strikt med pauserna om jag gör om det.
Väl i mål delades medaljerna ut – en kul souvenir! Från målet i Mora åkte vi buss tillbaka till starten i Sälen. Cyklarna lastades separat. Vi hade skickat ned ombyteskläder i en väska märkt med startnummer som vi nu kunde hämta upp. Vi duschade inte på plats utan tog oss tillbaka till hotellet för sen middag och vila.
Sammanfattningen är att det var jättekul att delta i Cykelvasan Öppet Spår och att organisationen är fantastisk. Lärdomarna ta vi med oss, och hoppas kunna göra om loppet nästa år – mer förberedda och med stor entusiasm.
Följande länkar lämnas som inspiration och är inte sponsrade
Mer inom samma ämne…
