Jag har väl aldrig varit sådär galet förtjust i gamla möbler, och inte heller brukar jag spontanhandla online, men nu är det gjort! Jag köpte ett bord på instagram från Hårga Antik (eller ”hargaantik” på Instagram). Så väldigt nöjd!
Nu finns mitt fina bord hemma, och jag kan inte sluta fundera på dess tidigare liv. Det är slitet och ojämnt men står stadigt. En alldeles underbar blå färg är bortsliten men syns ändå tydligt. Jag fantiserar om vem som slitit ner färgen? Kan ett barn ha pendlat med benen mot foten av bordet? Har det använts för jobb eller hantverk? Det är knappast ett matbord, litet som det är.
Det är inget mästerhantverk mitt bord, snarare skapat av vilja och kärlek. Charmigt snarare än fint hantverk. Men så är väl själva livet? Man minns ju charmiga människor bättre än de där perfekta. Människor som också slitits lite i kanten, men som ändå stolt håller sig upprätta.
Det finns något levande över mitt bord, det är ett bord som vägrar ge upp, som lever vidare trots ny plats att bo på. Jag tror dock att mitt bord haft ett bra liv även innan det hamnade hos mig, ett liv av kärlek och glädje. Det har liksom tagit med sig detta i sitt slitage och i sin upprätta hållning. Mitt bord kommer vara än del av mitt hem, och varje gång jag ser det blir jag glad.
Marie-Louise Kjellström