Vid Nyåret stod December som värd för Årets Fest – Le Grand Final. Alla månaderna var inbjudna och kom i sina finaste dräkter. De samlades runt det dukade bordet, talade upprymt om året som gått, och glömde alla små förtreter de tillfogat varandra under året. December var i sitt esse. Han såg till att alla mådde bra. Moder Sol hade under dagen visat sig på sin bästa sida och fanns nu med på festen. Även Månen bidrog med sitt bleka men vänliga leende. De båda var kvällens hedersgäster, även om de av naturliga skäl inte kunde visa sig tillsammans. Men Moder Sol sände sina blickar och strålar på Månen så att han lyste i kapp med julljusen och stjärnorna. De båda delade sin hemlighet, och gladde sig åt vad de skapat tillsammans.
Januari var kvällens ordningsman och December var mån om att hålla honom vid gott mod. April snurrade runt och vimsade med alla, September skrattade så att snökristallerna klingade samtidigt som Maj dansade runt i full kraft. Juni svepte runt tillsammans med Kärleken och spred sin ljusa stämning till alla och envar. Till och med Oktober lyste upp av förväntan när hon närmade sig honom. Han tog mod till sig och bjöd upp Augusti till dans.
Juli, som i sanning var lite lat, talade med Februari om fördelen i hans situation som kortast. Februari å sin sida tyckte att Juli skulle lyssna på November som, som alltid, satt i läshörnan och läste högt för den som ville lyssna. Mars var redan där och busade med November som lugnt lät honom hållas.
När midnatt närmade sig samlades de alla för kvällens tal. Januari talade till dem alla med sin lugna och myndiga stämma, han berättade om året som gått, och förutspådde året som skulle komma. Lilla vimsiga April sökte hans blick och rodnade av glädje när hon mötte den. Hon strålade av lycka när Januari nämnde hennes namn i talet, nåja han nämnde dem ju alla, men hon kände sig i alla fall utvald.
Exakt vid midnatt utbringade Januari årets skål, och alla månaderna skålade med varandra och med Moder Sol och med Månen i det bubbliga frostvattnet med kritstallfärgade inslag av förväntan. Så var det dags att skiljas åt, och alla utom Januari, som skulle tillträda direkt, fick åka med i Karlavagnen och ut i Vintergatan. Stjärnorna lyste upp deras färd och November sjöng en sång på himmelska innan de alla somnade i famnen på den skimrande galaxen.
Marie-Louise Kjellström
