Juni vaknade utvilad av att småfåglarna sjöng. Hon visste att det var dags och väckte Kärleken som sov bredvid. Kärleken tog sin sidenkaftan och svepte den runt kroppen i en stillsam gest. Juni irrade runt och sökte sin klädedräkt för dagen. Hon kände sig upprymd och valde en solig dress med mycket värme. Så gav de sig iväg för att inleda sommaren.
Tillsammans skulle de skapa förväntan och pirrighet i hela systemet. Maj hade gjort ett bra jobb med förberedelserna, men än återstod det mycket innan alltihopa var i hamn. Maj hade kanske dragit på lite för mycket, så nu gällde det att lugna ned det hela.
Efter några dagar kände sig Juni lite lugnare, hon hade kontroll och överblick och bytte därför till en mindre krävande klädedräkt – hon valde en mer nedtonad inramning i ljusrosa. Detta fick till följd att värmen klingade av en smula och Kärleken huttrade lite i sin tunna sidenkaftan.
Juni var glad och stolt. Hennes namn kom från Juno – ”himmelens drottning” och Jupiters hustru. Visst försökte Maj ta en större roll än den hon tilldelats, men Juni tänkte inte låta det ske. Hon ägde en annan kraft och hennes uppgift var att slutföra Majs intensiva arbete och skapa ro i allting. Som sommarens första månad låg allting fortfarande i förväntan och en viss försiktighet krävdes.
Snart tröttnade Juni på det svala lugn hon skapat. Midsommar var snart i antågande och nu var det dags att förbereda. Hon visste precis vad hon ville, och hur svårt det var att få den rätta stämningen. Det fanns så många andra som ville in vid den här tiden, Septembertvillingarna Regn och Rusk var alltid opålitliga och måste motas bort.
Juni bad Moder Sol om en extra favör, och Moder Sol kunde inte motstå sitt vackra flickebarn som log och visade sin fulla skönhet. Solen fick därmed extra mycket utrymme och värmen svepte in. Juni svävade tillsammans med Kärleken och doppade tårna i det daggvåta gräset. Den varma luften yrde i Kärlekens kaftan. Vinden vände lustfyllt och rufsade henne i håret.
Juni visste också sin roll som äktenskapets gudinna, och lät Kärleken leka fritt hela månaden. Det var inte alla som tyckte det var riktigt passande, men det brydde sig inte Juni om. Hon hade Kärleken på sin sida och tänkte minsann ta sin roll på allvar.
I Midsommarnatten lät hon förtrolla natten till dag, och den trolska stämningen lämnade ingen oberörd. Detta var hennes vapen. Små, små kärlekstroll lekte i det daggvåta gräset, och hoppade förtjust upp i famnen på vem som helst. Kärleken hade skickat ut alla sina små medhjälpare denna natt, och de lekte både vildsint och ömsint i sommarnattens bleka skimmer.
Juni log lyckligt när hon någon vecka senare kröp ned bakom en fullmåne och somnade – hon trivdes verkligen på jobbet och längtade redan till nästa år.
Marie-Louise Kjellström
