Stress är temat den här gången. Detta begrepp som vi alla kan stava till och känna då och då eller ofta. Något som vi alla förstår rent allmänmänskligt men som inte lätt låter sig uttryckas i en kärnfull definition, i en ”elevator pitch”.
För de flesta är det känslan av att inte ha kontroll. Det kan vara konkreta situationer som en deadline som ligger allt för nära i tiden, en bilkö som går allt för långsamt. Eller mer diffust som gnagande oro om framtiden.
Om upplevelsen av stress är mångfacetterad och individuell så är det fysiologiska skeendet inte alls mångfacetterat. Tvärtom, det är en väldigt tydlig definierad kommandokedja från hjärnan till kroppen som benämns HPA-axeln eller stressaxeln (Hypotalamus,Pituari gland = hypofysen, Adrenal glands = binjurarna)
Alla våra sinnesportar (syn, hörsel, lukt, känsel, smak) skickar signaler till vårt känslocentrum – amygdala – som gör en tolkning huruvida allt är lugnt eller om det är fara å färde. I såfall går larmet till hypotalamus som skickar ut hormon-order till hypofysen att skruva på stresshormonerna i binjurarna.
En uråldrig överlevnadsinstinkt som mobiliserar oss för fysiska hot som sabeltandade tigrar, elaka rånare och framrusande bilar.
En instinkt som vi ska vara mycket glada över. Vi hade inte överlevt som art om vi inte hade haft denna blixtsnabba förmåga att mobilisera oss för kamp eller flykt. Särskilt med tanke på att vi, när det begav sig där på savannen, varken var starkast, snabbast eller hade vassast tänder.
Problemet i våra dagar här hemma i trygga Sverige är att vi förhållandevis sällan utsätts för fysiska hot och ändå är vi stress-sjuka. Hela västvärlden är stress-sjuk. I Sverige pratar vi främst om den psykiska aspekten, utbrändhet och depression. I USA är ser man mycket bredare på problemet. Det amerikanska läkarförbundet (AMA) säger att 85% av besöken i primärvården är stressrelaterade och att över 100 miljoner amerikaner medicinerar för stress.
Seriöst kan det verkligen vara sant?
Vi börjar med att förenklat beskriva hur stressreaktionen – fight & flight – ger sig till uttryck i våra kroppar så blir det enklare att förstå.
Binjurarna producerar adrenalin och kortisol som bärs av blodet till alla våra celler. Följande händer i kroppen – OBS en förenklad beskrivning.
- Blodtrycket höjs
- Blodet omfördelas till musklerna (organen får mindre blod)
- Levern producerar glukos för att ge oss energi
- Fettcellerna i buken (och i ansiktet) ökar för att komplettera glukoset som energikälla
- Immunförsvar, ämnesomsättning och fortplantning skruvas ner på sparlåga (inte primärt just där och då)
En lysande programmering för att möta fysiska hot. Vi riggas för att slåss eller kuta. Använda muskler, bränna glukos och fett som energi. En fokuserad insats under begränsad tid. Sedan vila och återhämtning.
Allt detta sker i vårt självstyrande nervssystem – det autonoma – som vi inte kan styra med viljan. Detta nervsystem har två delar som speglar varandra i motsatser. Det sympatiska nervsystemet gasar och triggar stressreaktionen. Det parasympatiska bromsar och återställer balansen i kroppen – vårt lugn och ro system. En raffinerad och briljant växelverkan. Yin & Yang. Men det var ju just det. Växelverkan. På och av i lika delar.
Som sagt det är sällan vi utsätts för fysiska hot så att vi kan bränna av en salva fysisk aktivitet och sedan genomarbetade och utmattade slänga oss på soffan och återhämta oss en stund.
Vanligast är att vi låter mentala hot gnaga på oss mer kontinuerligt. Samma process sätter i gång i hjärna och i kroppen. Hjärnan kan inte skilja på en sabeltandad tiger och oroliga tankar. Vi bli inte fysiskt utmattade på samma sätt så att vi tvingas till vila och återhämtning.
Det säger sig självt att vi inte kan gå omkring med immunförsvar och ämnesomsättning på sparlåga en längre tid. Eller att låta kroppen producera energi som vi inte använder utan i stället lagrar som bukfett och visceralfett (fett runt organen). Eller att ha spända muskler till ingen nytta.
Stress-sjukan blir i detta perspektiv även en mängd fysiska sjukdomar. Högt blocktryck, diabetes, nack- och ryggbesvär bara för att nämna några av de stora folksjukdomarna. Det är detta faktum de amerikanska läkarna syftar på i sitt uttalande.
Jaha det är var ju en jättekul läsning. Domedagsprofetia eller vad?
Nej inte alls men viktigt att fatta allvaret för att bli motiverad att mobilisera motgift. Inget som någon annan kan fixa faktiskt. Inga magiska piller heller.
Det ena är fysisk aktivitet. Svettas ur stresshormonerna ur kroppen. Bränna glykos och fett så detta inte omvandlas till bukfetma och diabetes. Trötta ut musklerna. Bli fysiskt genomarbetad. Dessutom fungerar aktiverade muskler som ett reningsverk för andra skadliga ämnen som stressreaktionen för med sig. Bättre kondis ökar motståndskraften rent allmänt.
Det andra är meditation. Att stilla sinnet. Träna upp fokuseringsförmågan. Vår hjärna är formbar. Det heter på fint språk neuroplasticitet. När vi mediterar genom att fokusera på ett objekt, till exempel vår andning, så ökar kraften i vår frontallob där den så kallade exekutiva förmågan bor. Förmågan att fokusera, analysera, reflektera. Precis som en muskel så tränas den förmågan upp och stärks. Detta ger oss kraft att buffra och bromsa den känslostyrda instinkten i amygdala (stressreaktionens boning) som då försvagas när delen får mindre ”träning”.
Det skrivs en del om att mindfulness är en ”escape goat” för samhälle och arbetsgivare. Sådan läsning gör mig trött. Detta är ingenting vi kan outsourca. Däremot tränar vi upp oss på att känna in och upptäcka när stressen slår till. Hinna bromsa upp stressreaktionen som enskilt, rent kemiskt bara tar 90 sekunder. Stanna upp och tänka till i stället för att dras med i kaskad av kedjereaktioner. Och då kanske vi lär oss säga NEJ lite fler gånger när omgivningens krav är för höga.
-Lena Gummesson
Länk till film 4 min TED Ed How stress affects your brain
Mer inom samma ämne…
