I snart fyra års tid har Riksbanken hållit en negativ styrränta. Alla bostadsägare jublar. Räntekostnader är nämligen privatekonomins största utgiftspost. Det tog Riksbanken drygt ett halvår att dra ner styrräntan från 0,75 procent sommaren 2014 till negativ. De senaste tre åren har vår minusränta på 0,5 procent, varit näst lägst i världen. Bara Schweiz har legat lägre, på 0,75.
Vi har ungefär tre miljoner bostäder, på drygt fyra miljoner inkomsttagare. De flesta bostäder ägs av oss själva. Följaktligen tycker vi att Riksbanken är Sveriges överlägset bästa myndighet. Med negativ styrränta har vi kunnat låna till 1,5 procent i snart tre år. Det är nivåer som ingen trodde var möjliga bara för fem år sedan. Många läsare minns säkert ”de 500 procenten”, alltså när Riksbanken den 17 september 1992 höjde styrräntan till 500 procent. Syftet var att stoppa kapitalutflödet och stabilisera kronan. Det gav korta bostadsräntor på 24 procent och jag kunde själv räkna ut när jag skulle gå i konkurs. Räddningen var att fly in i lån med lång räntebindning. Jag lyckades undgå en katastrof genom att binda räntorna på 8 år. Räntan var, så att säga, bara 14 procent.
Kan ett system bara skapa vinnare?
När jag berättar detta för mina barn, som alla lånat pengar till bostäder med en kort ränta på 1,3 procent, så säger de avmätt: ”Ja, ja, farsan, vi har hört om de där 500 procenten tusen gånger, nu. Det var då. Det kommer inte hända igen. Det är nya tider.” Men är det verkligen det? Kan ett system bara skapa vinnare? Svaret är nej, men det tar tid innan vi ser vilka som är förlorarna. Just nu är nämligen de flesta vinnare. Det ser vi om vi granskar bankernas balansräkningar. De har dubbelt så mycket utlåning, som inlåning. Följaktligen finns det alltså många fler låntagare som gynnas av Riksbankens politik, än sparare som missgynnas. Skälet till att vi har denna obalans beror på vår förkärlek till aktiefonder. Vi tar ut pengarna från banken och sätter in i aktiefonder för att få bättre avkastning.
Annorlunda är det i Tyskland. Där har bankerna normalt mer inlåning än utlåning. Tyskarna är därför ganska förbannade på ECB:s lågräntepolitik (de har nollränta). De går miste om avkastning, men det gör inte vi svenskar, för börsen har de senaste 20 åren givit en årlig avkastning på ungefär 12 procent i genomsnitt. De flesta svenskar vinner, både på lägre boräntor och på en bra aktieavkastning. Vilka lirare!
Men myntet har en baksida. Alla unga människor kommer att få väsentligt lägre pension än väntat, om nollräntorna består. Unga människor får normalt ett belopp utbetalt på ett pensionskonto, som de själva får förvalta. Detta belopp är idag alldeles för lågt. Det förutsätter nämligen att pensionssparandet genererar en avkastning på minst 3-4 procent varje år. I annat fall måste vi spara mer. Egentligen är matematiken vid nollavkastning ganska enkel. Om jag jobbar i fyrtio år och skall vara glad pensionär i drygt tjugo (genomsnitt för oss svenskar), då måste jag spara halva lönen för att få en vettig pension. Det gör ingen, inte ens i närheten. Det vanliga är ungefär 12 procent. I praktiken kommer dock en del pension från staten (idag ungefär 14.000 kr), så allt behöver jag inte gneta ihop själv, men ni förstår matematiken, eller hur..? Ju lägre ränta, desto lägre avkastning och lägre pension.
Det är väl bara att spara i aktier så går kalkylen ihop?
Men vaddå, ränta? Det är väl bara att spara i aktier så går kalkylen ihop? Absolut, det borde fungera, men det är ingen gratislunch. En börskrasch som 35-åring är inget problem, för det är långt kvar till pensionen. Kurserna hinner stiga igen. En börskrasch som 60-åring är grogrund för många sömnlösa nätter. Med mycket aktier i sparandet är risken stor att man hoppar av aktietåget i kraschen och går mist om den efterföljande uppgången. Att ha allt kapital i aktier nära pensionsdagen, det vågar väldigt få. När 35-åringen jublar över låga räntor, börjar 60-åringen känna ilska över att räntebufferten i pensionssparandet inte ger en enda krona i avkastning. Bland pensionärerna vinner därför inte Riksbanken någon popularitetstävling.
Peter Malmqvist
Chef, Analysguiden, Aktiespararna
4 december 2018
Mer inom samma ämne…
