Det finns många sätt att definiera framgång. För aktieplacerare finns det dock bara ett – avkastning. Går börsen upp åker mungiporna upp, det omvända om den går ner. Och går det ner väldigt mycket kan börsportföljen ta över hela spararens liv. Framgång förvandlas snabbt till desperation.
Börsplacerarens chans att nå framgång är emellertid klart större än risken för att hamna i desperation. Om vi analyserar Stockholmsbörsen de senaste dryga hundra åren, kan konstateras att kurserna går upp under sju av tio år. Möjligen tycker du att ett hundraårigt perspektiv är lite väl långt, eftersom det innefattar två världskrig och en del andra hemskheter. Kortar vi mätningen till de goda decennierna, från 60-talet och framåt, förändras ingenting. Fortfarande får du uppleva framgång under sju av tio år.
Den sammanlagda framgången kallas för avkastning och mäts alltid per år. Om vi därför tittar på utvecklingen från 1960 har avkastningen på Stockholmsbörsen varit 9 procent per år. Därtill kommer utdelningar på ungefär 3 procent, alltså sammanlagt 12 procent per år. Det är lysande! Men tyvärr har myntet en baksida – inflationen. Den har käkat upp drygt 4 procent av avkastningen varje år sedan 1960. Om du nu inte är alltför girig, tycker du nog ändå att en årlig avkastning efter inflation på 8 procent är strålande.
Om du däremot är girig, börjar du fundera på hur du skall förbättra oddsen.
Skulle vi möjligen kunna undvika något av de värsta åren? Nu börjar du ge dig ut på en slipprig väg, men lönande om du kan navigera rätt. Det värsta året på börsen sedan 1960 har du just upplevt. Det var 2008, när storbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Då var det många placerare som håglöst satt och blängde på dataskärmarna och önskade att de sålt ett år tidigare. Då gick börsen ner 42 procent. Hemskt.
Låt oss anta att vi har en metod, som medför att vi hade sålt alla aktier i början av 2008. Pengarna hade parkerats på ett säkert konto i bank. Året efter hoppar vi på börståget igen. Då hade vi sluppit fallet på 42 procent och vår årliga avkastning (räknad ända från 1960) hade förbättrats med hela två procentenheter per år, till 11 procent. Strålande!
Eftersom du säkert är matematiskt lagd, börjar idén växa fram, att undvika förluståren, genom att kliva av börsen efter några goda år. Därefter sitta och vänta med pengarna på ett säkert konto och sedan hoppa in i leken igen, när det rasat färdigt. Därför har du räknat ut att den vanligaste uppgångsperioden är två år. Det har förekommit vid fem tillfällen, sedan 1960. Näst vanligast är tre år, medan det vid två tillfällen förekommit uppgångsfaser på hela sex år och vid ett unikt tillfälle en fas på sju år. Det var IT-haussen, som slutade i mars 2000.
Just nu kan den här strategin fira stora triumfer. Stockholmsbörsen har nämligen stigit under sex kalenderår och är med god fart på väg att stiga även det sjunde, precis som vid IT-bubblan. Den slutade med tre nedgångsår och en dryg halvering av börsvärdet, för kraschen handlade inte bara om IT. Terrorattackerna den 11 september, följt av Irakkriget var ytterligare dolkstötar.
Så vad säger du? Att satsa på sannolikheter har aldrig varit lika säkert, som nu. Börsen har gjort mer än halva det sjunde uppgångsåret och under 60 år har den alltså aldrig redovisat mer än sju uppgångsår i rad. Det verkar ju stensäkert. Nu är det dags att sälja.
Jag kan tala om varför du inte gör det. Du är girig. Tyvärr. Du har nämligen kommit ända hit i den här artikeln, som handlar om pengar. Då är du alldeles för intresserad. Du vill tjäna lite till, för var skall du annars göra av pengarna? På nollkonto i bank? Aldrig! Räntan kommer ju att var noll under lång tid framöver, säger alla. Nej, några procent till, kanske tio, eller tjugo, sedan kliver du av. Tror du, men nej, du kommer inte följa den här strategin, för du är alldeles för intresserad av framgång. Sorry.
Peter Malmqvist, 26 september 2018
Finansanalytiker
Mer inom samma ämne…
