Hemma är scenen där vi lever våra liv. Scenografi på riktigt – inga kulisser!
Hur viktigt är det då inte att vi själva är de som skapar vår egen scenografi? Att vi inte bygger upp en miljö som speglar hur någon annan tycker att det ska se ut. Eller som vi själva ”tror” att vi vill att det ska se ut – ofta då utifrån någon trend.
Jag älskar att trivas hemma. Jag känner heller ingen som inte älskar att trivas hemma!
Efter många år med journalistik baserad på inredning och inredningsinspiration har det för det mesta, förvånande nog, handlat om handlat om hårdvaran – möblerna och prylarna. Som hårdvara, om än inte i fysisk bemärkelse, vill jag också betrakta trender. I alla fall i den värld som är min. Så mycket mindre har det i inredningsmagasin handlat om mjukvaran, det som verkligen räknas – hemkänslan.
Hemtrevnad och vad som skapar den är svårdefinierat och förstås oerhört personligt. Självklart ingår möblerna och prylarna, men aldrig av sakerna i sig självt – utan satta i ett sammanhang och den dynamik som skapas av ett personligt urval, i en egen mix. Och inte minst – färgsättning och materialval.
ELLE Decoration, det varumärke jag jobbat med under en lång tid, står initialt för trendlöshet – även om det kanske låter smått surrealistiskt för ett så coolt magasin. ELLE står för att våga bestämma själv. Att kombinera högt och lågt – Ikea med Fina Gatan och göra på sitt eget sätt. Min fasta övertygelse är att då infinner sig hemtrevnaden med automatik. Vilket jag också sett som någon slags mission att förmedla. Framförallt är det en fråga om att släppa sin ängslighet, inte minst i mitt eget fall – och våga bestämma själv. Ett inredningsmagasin ska fungera som en verktygslåda till kreativt självbestämmande. Och inte som i så många fall – elda på osäkerhet och otillräcklighet …
Av någon för mig helt outgrundlig anledning används begreppet hemtrevnad ofta som en motsats till coolhet. Självklart utan att det sägs rakt ut – men underförstått.
Från hemtrevnad tar tanken mig vidare till ”tantigt”. Som också, enligt gängse normer, står för något töntigt. Det pratas om tantblommor, tantväskor, tanthattar … Vad då!
Azalea, begonia, cyklamen, gloxinia, saintpaulia, streptocarpus, – alla vackert och ymnigt blommande kruväxter i starka färger. Som antagligen just därför också anses som banala, läs: tantiga. Har aldrig förstått varför något som väldig många tycker om oftast omnämns som banalt, och då alltid i nedsättande mening. Borde det inte vara tvärtom?
Och inte minst, den mest tantiga av dem alla – pelargonen! Alla de förut nämnda krukväxterna är riktiga favoriter, under olika säsonger – men när det kommer till pelargoner är det en fråga om ren kärlek. Möjligen gränsande till besatthet.
Jag är besatt nu och har så varit sedan jag som barn hjälpte min mamma med skötseln. Min mamma var en vuxen kvinna, eller tant om en så vill, som gav mig denna underbara gåva utan att ens tänka i de banorna. Bara som en del av min uppfostran.
Dags att upphöja tanten till en ikon, som får stå för den goda människan, och hemtrevnad till det coolaste, coola som finns – om nu det är viktigt! 😉
De här orden kommer från mig som under många år var ansvarig för ett Sveriges coolaste varumärken inom inredning där väldigt mycket var fokuserat på hårdvara. Nåväl, jag ska inte underskatta mig själv – jag tror och hoppas att jag även i de sammanhangen satte och stod för en ton som bara var min – som gjorde skillnad …
Hursomhelst ger jag inte upp, utan kommer att fortsätta att skriva här på Silver Society under vinjetten ”hemtrevnad” – ett av svenska språkets vackraste ord.
/Svante
Mer inom samma ämne…
