Stefan köpte en Mustang från 1965. En gentlemannabil som blinkar till 60-talet och är ett nutida lyckopiller. Med en V8 under huven och omgiven av rött konstläder finåker han med sin fru Mona och njuter av upplevelsen.
Hur kom det sig att du köpte en Ford Mustang?
– Egentligen är det en sinkadus för jag fick nys om just den här bilen. Jag har snackat om det i många år men inte varit riktigt seriös. En av mina bästa kompisar köpte en Mustang för kanske fem år sedan. Och jag skämtade med honom om att jag skulle köpa hans bil och han skulle köpa en ny. Det är förstås problemet med att köpa en sådan här bil. Kan man inte så mycket om bilar så är det jättesvårt att hitta en sådan här bil. Jag ville ha en bil i så gott skick att det bara är att köra den och att vårda den.
Bilen är från 1965 och du är själv född i början på 60 talet – varför blev det just en Ford Mustang?
– Det kunde ha blivit en annan bil men en Mustang är en ikon-bil. 1964 kom den trösta bilen ut från Fords fabrik t och den har sin plats i bilhistorien. Den har alltid funnits och den tillverkas fortfarande. Jag tror det är en av de bilar som sålts mest, men det finns förstås andra bilar från den här tiden. Det är ingen muskelbil, men den har en stor motor men inte så många hästkrafter.
Det är uppenbart att Stefan är nöjd med sin bil och sitt köp. Han lyser varje gång han talar om Mustangen, och jag får åka med på en tur. Vi skrider fram i maklig takt och motorljudet och inredningen får även mig att le nostalgiskt.
– Jag tycker det är en vacker bil, fortsätter Stefan, den andas 60- tal – man får en flashback på något vis. Det är en speciell känsla i bilen. Jag tycker den är vacker.
Har du länge varit intresserad av den här typen av bilar?
– Jag är normalt bilintresserad, som män är mest i min ålder. Men jag har aldrig haft någon lust att meka själv, för mig handlar det om skönhet. Och inte om så mycket mer mer än så.
Du har gjort en referens till 60 talet och din egen barndom, är det lite nostalgi i allt det här?
– Det är mycket nostalgi, bilen är tre år yngre än vad jag är. Den har funnits nästa hela mitt liv, skrattar Stefan.
– En sådan här bil har man ett tag och förvaltar den till nästa ägare. Man tar han om den ett tag. Kanske har jag den hela livet, jag vet inte. Det är den första entusiastbilen jag köper. Mina tidigare bilar har varit vanliga bruksbilar, visst läser jag lite biltidningar men jag är ingen bilnörd.
Vad behöver man vet för att köpa en sådan här bil?
– Bilen har gått 14000 mil med originalmotor, men motorn är såklart renoverad. I en sådan här bil vill man känna till historien. Jag har två pärmar med dokumentation med allt som är gjort med bilen, och den har varit omskriven i biltidningar. Tittar man på historien har den gått 14000 mil, vilket inte är osannolikt. Alla ägare har tagit hand om den och renoverat och skött bilen.
Vi går över till att prata om motorn. Det ju en väsentlig del av bilens charm vid sidan av karossen och inredningen.
– Det är en V8, 2:89 blocket. Mustangen har gjorts med olika motorer. Den här är den klassiska 289 kubiktum i volym vilket är 4,7-4,8 liter. En V8 på 225 hästkrafter så det är ingenting. När den gjordes var det mycket men idag är det ingenting. En vanlig modern bil har en volym på kanske 2 liter och 4 cylindrar. Den här har en urkraft som inte finns idag. Bensinförbrukningen är skyhög, kanske 1,5-2 liter per mil om man trycker på gasen. Men det går inte att köra de här bilarna så fort. Man kör kanske bäst i 90-100 km/tim. Bilen har en automatisk växellåda. Och det är original. En treväxlad automatisk låda.
Hur är ditt bilintresse idag, vill du meka eller bara åka eller både och?
– Jag är normalt begåvad praktiskt, men är inte en person som mekar. Jag har bytt olje- filter det är allt.
– Jag vill finåka, jag vill vrida om nyckeln och höra motorn och sedan rulla iväg med ett leende på läpparna. Motorljudet är viktigt. Man åker inte så långa sträckor, man får kramp och träsmak om man åker långt. Det är en gammal bil – man finåker på söndagen. Ibland tar jag den till jobbet som är 10 minuter bort. Men jag vill inte köra för mycket för då försvinner nöjet. Jag kör bara i fint väder och man sparar lite på nöjet, som med finkläder. Man vill inte köra när det är blött till exempel.
Vad kostar det här nöjet?
– Jag betalade cirka 200 000 sek för bilen. En medarbetare till mig sa i somras att hans pappa hade en kompis som hade en Mustang i fint skick. Så tog det några månader innan han beslutade sig för att sälja. Hans sålde motvilligt men hade i alla fall bestämt sig för att sälja.
Hur är det med allt runtomkring, finns det klubbar för entusiaster och träffar att åka på?
– Det finns en hel infrastruktur med klubbar och träffar och så vidare men det är inte därför jag köpte bilen. Det här är en personlig grej för mig. Jag vill bara sitta i bubblan och njuta och finåka lite. Jag åker och fikar med min fru och några kompisar.
Vad har det för betydelse för dig som människa?
– Det får mig på gott humör! Jag bli glad av att köra bilen – som ett lyckopiller. Bara att starta upp bilen och känna hur det rister till i karossen när den drar igång. Omgiven av rött konstläder. Och veta att den är 50 år gammal. Man är inte stressad när man kör en sådan här bil. Det är en gentlemannabil. Man beter sig inte illa i trafiken med en sådan här bil.
– Kanske är det en blinkning till en gentlemannatid. Jag blir vacker när jag är i en vacker omgivning, i alla fall på insidan. Man blir glad. Ett lyckopiller i en kort stund. En Mustang i gentlemanna form.
Var du och din fru överens hela vägen?
– Min fru tyckte att jag skulle köpa den. Hon tycker det är roligt att åka i den, men visst var det jag som ville köpa den mest. Men hon vill också åka ut med Mustangen ibland.
– För mig är det som konst, jag har nu ett ansvar att ta hand om bilen och vårda den. Jag har ett ansvar för att sköta ett kulturarv. Jag måste vårda den under den tid jag äger den. Han som sålde den till mig utvärderade mig och jag kommer nog göra samma ska om jag säljer den i framtiden. Den som äger den måste vårda den.
Det här är något som återkommer i Stefans berättelse. Att man lånar, vårdar och har hand om – man är vårdnadshavare.
–Det är inte okej att släppa efter och låta den rosta eller gå sönder. Bilen är en kulturbärare och man måste ta det vidare. Men inte bara vårda, utan också använda den, det är det som är roligt. Det kostar ganska lite att äga den då man har en entusiast- försäkring för bara 800 sek per år. Då får man bara köra 500 mil om året, och det räcker ju.
– Jag vill inte äga saker som kan skapa problem, bort med saker som kan gå sönder. Jag ångrar mig inte en sekund – det är glädjen att åka med bilen som är grejen.
– Man ska unna sig sådant här. Har man möjlighet ska man unna sig glädjen. Det skiljer sig från andra konstföremål för den här använder man. Men en vacker tavla kan ju också skapa glädje. Ett lyckopiller.
Ett lyckopiller i 1965 års utförande som fortfarande skänker glädje med sitt röda konstläder, sina kromade detaljer och sin gentlemannaprofil – recykling och ren och skär glädje!
Här nedan kan du lyssna lite på motorljudet 1965 års modell Ford Mustang!
Följande länkar är inte sponsrade utan lämnas som inspiration.
https://bilweb.se/sok/ford/mustang?=&limit=30
http://www.klassiker.nu/kopguide/ford-mustang-19641966
Mustang – från wikipedia
Mustangerna är ättlingar till de hästar som européerna förde in i landet, främst från Spanien, efter upptäckten av Amerika i slutet av 1400-talet. Ordet mustang kommer från spanskans mesteño (i Mexiko säger man dock mestengo) som betyder vild eller bortsprungen, vilsen.
Mer inom samma ämne…
