Nytt år och nya friska tag! Vaknar på landet, men jäklar vad kallt det är och sjutton vad det blåser. I nattstormens spår denna januarimorgon 2019 ligger stora delar av Stockholms skärgård strömlös.
På ”min” ö har elen vart borta sen kl. 02.30, nu är klockan halv 8. Utan el, inget morgonkaffe, dusch och toalett fungerar inte. Mobiltelefonen är urladdad, den bärbara datorn verkar helt död, inget nät här ute inte. Elementen känns helt kalla. Det är bara att klä på sig varmt och börja bära in ved. Får fyr i vedkaminen med några stickor, fullt påklädd tinar jag sakta upp med hunden som sällskap framför den varma brasan. Där och då slår det mig hur dåligt förberedd jag är på om samhällets grundläggande infrastruktur får en störning. Som tur är har jag en dunk vatten kvar sedan i somras när jag var orolig att egna brunnen skulle torka ut helt i rekordhettan. Ute i förrådet lyckas jag rota fram en sotig kaffepanna av friluftsmodell. Jag värmer vatten i pannan över elden, brygger mitt morgonkaffe och inser att det var länge sedan jag uppskattat en kopp kaffe så mycket. Försöker få liv i en radio, men hittar inga batterier. Tar bilen för att köpa batterier och fylla upp förråden en aning. Längs vägen ligger träden som stormen fällt under natten. Ändå blir jag förvånad när jag kommer till lilla ICA där det är kolsvart, stängt och bommat med anledning av strömavbrott. Suck!
I ett svagt ögonblick, är jag beredd att ge upp. Lämna strömlösheten bakom mig och återvända in till Stockholm och civilisationen. Men oron för att vattnet skulle frysa och kyl och frys börja lukta får mig att kämpa vidare.
Hällde av makaronerna i ett durkslag ute i snön, blandade upp dem med tomatsås, parmesan, svartpeppar.
Till slut lyckas jag ändå hitta både R14-batterier, gasol, tändstickor på en öppen och bemannad bensinmack längre inåt land. Väl hemma igen så fick jag igång radion – de svenska skidtjejerna hade tydligen vallat fel och en norska med bättre glid under skidorna gick mot segern i etapp 4 av Tour de Ski. Bar in ännu mera ved för att elda och hålla uppe värmen inne. Vid 14 tiden fick jag igång ett stormkök ute med hjälp av den nyinköpta gasolen och började koka vatten till makaronerna. Hörde på radion att 100 000 andra svenskar var i samma situation som mig. Hällde av makaronerna i ett durkslag ute i snön, blandade upp dem med tomatsås, parmesan, svartpeppar. Tände ett ljus och satte mig för att äta den enklaste och varmaste mat jag ätit på länge. Då kom strömmen tillbaka! Tror det kan vara bra att få sig en tankeställare ibland. Vad är egentligen viktigt i livet? Värme, mat och torra strumpor eller om tv, mobil och dator inte fanns. God fortsättning på er….
Mathias Dahlgren
