Under våren fick vi frågan om att under september få följa med på en vandring som går under namnet Jämtlandstriangeln. Namnet kommer av att man går en triangel mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Vi har alltid haft en förkärlek att vara ute i naturen så ja:et satt inte så långt inne.
Våra vänner höll i all bokning av boende, frukostar och middagar. Det är absolut att rekommendera att vara ute i god tid om man vill kunna välja att bo i rum med färre bäddar på stationerna. Även tågresorna var svåra att få plats på, så vi valde att resa med bil.
Sommaren gick och planeringen började ta fart. Viktig utrustning är ryggsäck, kläder för alla väder och ett par väl ingång skor/kängor.
Även planeringen var en trevlig del av helheten då den gjordes tillsammans över middagar under sommaren då kartor studerades och packlistor jämfördes.
Vi bestämde oss för att åka upp en torsdag, övernatta i Duved, gå från Storulvån till Sylarna under fredag, stanna lördagen vid Sylarna, gå från Sylarna till Blåhammaren på söndagen och från Blåhammaren till Storulvån på måndagen och till slut bil hem på måndag eftermiddag.
Etapp I: Storulvån till Sylarna
Vi möttes av klart och relativt soligt väder då vi vaknade i Duved. Vi packade bilen och begav oss mot Storulvån och vår start på vandringen. Denna fjällstation är vackert belägen och det rådde stor aktivitet då vi kom, både med folk som pratade om hur deras vandring varit och av sådana som oss som förväntansfulla var på väg. Ryggsäckarna gick att väga (om man ville) och det gjorde vi så klart. Min vägde 16 kg och nu med facit i hand så skulle jag ha packat lite färre saker. Både för att få en lättare packning men också för att jag inte använde allt jag hade med mig, men den som lever den lär.
Vi startade vår första del av vandringen som gick mot Sylarna och var 16 kilometer lång. Vi siktade på att klara den på 6-7 timmar inklusive pauser. Vi valde att gå i 45 minuter och pausa 15 minuter vilken var en bra fördelning. Vi hade en längre lunchpaus.
Till en början så pratade vi mycket med varandra men ju längre vi gick så var det mest snack under pauserna och direkt efter pauserna, men sedan kom var och en in i sin ”lunk”. Vi uppskattade verkligen den egna tiden till reflektion, funderingar och att få njuta av natur och utsikt.
Färden gick från ett landskap med fjällbjörkar och mindre buskar till ett mer kargt landskap med mycket sten.
Sverige är ju fantastiskt– bara att denna fina natur finns så lätt tillgänglig, tydligt rösade leder och vatten kan drickas direkt ur bäckarna.
När det var dags för lunch så var det skönt att få ta av sig kängorna ett tag och vi avnjöt en minestrone-soppa och kokkaffe. Man skall absolut inte glömma att packa russin, nötter och choklad att äta vid varje rast, tillsammans med att dricka tillräckligt med vatten.
Vi höll vår tidplan och var framme vid Sylarna lagom till att ta en öl som ”after-walk” innan vi checkade in.
Vi bodde i ett relativt enkelt fyrbäddsrum men alternativ fanns till att bo i dubbelrum, i större sovsal eller för den modige, tält. Då vi installerat oss var det dags för dusch och bastu, vilket var otroligt skönt. Mina förväntningar var inte så höga då jag vet att allt flygs upp till stationerna med helikopter och att vatten och avlopp får man lösa på plats. Både dusch, toalett och bastu var verkligen rent och fräscht, precis som på ett helt vanligt hotell. Matsalen bjöd på en utsikt över landskapet och det erbjöds förrätt och varmrätt med vin eller öl. Efter vandringen smakade allt verkligen gott. Något nattsuddande blev det inte utan vi somnade ovaggade.
Etapp II: Sylarna
Då vi planerade så var tanken att vi skulle stanna en extra dag vid Sylarna för att gå upp på toppen. Då vi vaknade på lördagen så hängde molnen över Sylarna och det blåste 20-25 meter per sekund. Vi avstod toppturen med guide och i efterhand visade det sig att den lilla grupp som försökte sig på att gå upp fick vända då sikten var minimal och det blåste så man nästan fick krypa.
Vi valde istället att gå upp på en närliggande, betydligt lägre, topp som heter Vaktklumpen. Vi gick en skön vandring på ca 12 kilometer med fantastisk utsikt, renar, snöfält och skön motion. Väl hemma blev det dusch, bastu och middag innan förberedelserna började för att lämna Sylarna dagen efter.
Etapp III: Sylarna till Blåhammaren
Denna sträcka är den längsta, 19 kilometer. Vi hade verkligen alla typer av väder på vår väg. Vi startade i dimma och lätt regn som blev sol som övergick i ihållande regn som övergick i sol och som slutade i ösande regn innan vi klev över tröskeln på Blåhammarens fjällstation.
Vandringen började i ett kargt och stenigt landskap som övergick i mer vegetation med lägre buskar och små träd. På vägen upp till Blåhammaren var det ett grönare landskap än det vi lämnade på Sylarna. Vi följde samma schema med att gå i 45 minuter och vila i 15 minuter och efter 3 dagar så började det bli en skön vana. Då denna sträcka innehöll ett grönare landskap på innehöll vilopauserna energitillskott av både vilda blåbär och hjortron.
Väl framme väntade samma rutin som sist det vill säga ”after-walk” med öl, dusch och bastu med den absolut bästa utsikten jag någonsin sett från en bastu – magiskt!
Sedan kom det bästa på hela turen. Den trerätters middag som serverades på Blåhammaren var i klass med vilken topprestaurang du kan tänka dig. En mycket häftig sak som erbjöds var en smör buffé! Det åter knäppt men det var fantastiskt att smaka på nybakat bröd!
Har glömt att nämna att från varje station så tar man med sig ett lunch-paket bestående av lite ”jägarsnus”, det vill säga nötter, russin och choklad, och smörgåsar. Självklart får man även kaffe, thé eller buljong i termosen. Vi hoppade det och hade eget kok-kaffe med oss som jag verkligen rekommenderar.
Etapp IV: Blåhammaren till Storulvån
Då var det dags för sista etappen på denna resa. Den startade i nollgradigt väder och på gränsen till snö. Vi gick de 12 kilometrarna mestadels i regn. Det gör inte så mycket när man väl börjar gå för då håller man sig varm. Viktigt att tänka på att ta på sig torrt vid pauserna så att man inte fryser. Sista kilometrarna ner mot Storulvåns fjällstation så går man i den tätaste vegetationen som hela resan bjöd på, och det är mycket vackert med denna fjällbjörks- terräng.
Balsam för själen
Väl framme så var vi alla glada och stolta över vår bedrift, all egen tid vi fått, alla långa mysiga samtal utan inblandning av elektroniska manicker. Det var verkligen balsam för själen som jag kan rekommendera. Vi kommer absolut vandra igen och Sverige har ju många olika leder att erbjuda.
